Välkommen till Annas dagbok
Om livet, hälsa och natur
-
Athleisure
Så där ja! Då är jag igång igen. Min varannan vecka lördagsträning mellan 10 och 12. En timmes styrketräning och en timme pulsträning. Det är träning deluxe att känna en behaglig temperatur utomhus. Ingen extra jacka. Inga vantar eller mössa. Cykellåset behöver inte defrostas. Allt blir så mycket lättare.
Lördags rutin. Jag borde egentligen ha gått till gymmet. Det blir imorgon. Jag försöker lära mig några nya rutiner. Dessa maskiner som är så populära. Alltid många som gymmar. Jag tog mitt första steg i våras och får numera hjälp av en expert på ämnet. Jag vet att muskelmassan minskar med åren och eftersom jag vill leva ett aktivt liv så var det bara att börja styrketräna.
Efter några träningspass blev jag förvånad över hur andfådd jag blev av en styrkeövning. Jag behöver ett par minuter för att hämta andan innan nästa muskelgrupp tränas. Så klart vill jag fördjupa mig teoretiskt och nu läser jag om styrketräning. Konstigt det där, att jag alltid vill ha en teoretisk bakgrund oavsett ämne. I detta fall styrketräning.
Nu har jag som mål att förbättra min muskelstyrka tills efter nyår. Jag har några månader på mig. Får se om jag lyckas ta mig ur min komfortzon. Jag gillar att träna till musik och delar därför med mig av Agnes energi.
Dags att vakna!
-
Kan jag skylla allt på Hormuz sundet?
Det blev inte riktigt som jag hade planerat. Jag fick inte det där myset att i lugn och ro läsa och förbereda mig inför resan till Nepal och Indien. Tidsbrist helt enkelt. Jag är så van att läsa in olika ämnen, att jag för en sekund tvekade, men sedan insåg jag att jag kan läsa på vägen. Livet blir inte alltid som man önskar. Där finns det inga statliga garantier som i så mycket annat. Hormuz sundet, tänkte jag, jag skyller på Hormuz sundet. Det känns redan lite bättre.
Det är lite absurt att ge sig ut på resa och tänka på hur man kan resa förbi ett krig. Ukraina kriget har känts väldigt nära. Ibland åker jag buss och då har det varit flyktingar från Ukraina som rest gratis. En fördelningspolitisk fråga fördes på tal av en väninna som ansåg att alla flyktingar borde få resa gratis. Utan att tänka svarade jag att Sverige är väldigt nära Ukraina och att det lika väl kunde ha varit Sverige som invaderades. Det är en väldigt speciell situation.
Nu börjar jag glädjas åt min resa. Det är mycket att förbereda. Inget tåg går från Kathmandu, så jag reser med buss eller flyg vidare till Indien. Vad ska jag hitta på till Professor Thapa? Jag fick den fina nedan från honom för lite mer än 20 år sedan. Dala hästar är fina, men jag har nästan aldrig varit i Dalarna. Jag har fortfarande några veckor på mig att leta.
Jag hoppas att jag kommer att hitta växten som innehåller Reserpin. Hur kommer det sig att den växer just i Indien? Den säljs visst på hälsokostbutiker där. Det är så fascinerande att växter kan ge en så kraftfull farmakologisk effekt. Idag finns det andra, bättre, farmakologiska alternativ än Reserpin vid olika orostillstånd och högt blodtryck.
Var försiktig 🐾
Present från Professor Thapa.
-
Som om det regnade
Det är en fantastisk fin sommar med blandat väder. Personligen räknar jag numera augusti som sommarmånad. Juni brukar kunna vara svajig vädermässigt. Jag har haft en liten paus i min träning och nästa vecka kommer jag igång igen. En intensiv och spännande höst väntar. Nu har jag en idé om vad jag vill fortsätta skriva och det känns bra att det får mogna fram. På Heathrow flygplats såg jag denna skylt nedan:
Alla religioner på Heathrow flygplats. Allra helst skulle jag vilja se en gemensam väg framåt. Nu är inte verkligheten så och jag fortsätter att upptäcka. Jag hoppas att min kommande resa kommer att ge mig mer insikt och framför allt tillförsikt. Avslutar med denna vackra sång ”Teardrops”. Takten, rytmen är ungefär som ett långsamt efterlängtat sommarregn utanför mitt fönster i skymningen.
-
Göteborg över dagen
Det är mitt i sommaren i Sverige nu. Tropiska soldagar blandade med regniga dagar. Det är så varmt att regnet dunstar omgående när det når gräsmattan. Luftfuktigheten är närmare 100%.
Sommaren är perfekt för små utflykter. Jag reste med tåg till Göteborg över dagen för att träffa några vänner. De föredrar klippor framför sandstränder och de ville besöka den svenska västkusten. Liksom mig gillar de att resa. Det fanns direktflyg från Barcelona i Spanien till Göteborg. Jag tog tåget från Stockholm.
Intressant det där. När jag bokade min tågbiljett så tog jag automatiskt med i beräkningen att tågresan skulle innebära förseningar. Det skulle även visa sig sedan att stämma. Vädret var perfekt med sol och blå himmel. Rogivande att se gröna ängar och åkrar passera mitt fönster på tåget till Göteborg. På tillbakavägen betade rådjur på ängarna i skymningen.
Det var länge sedan vi sågs och det blev ett kärt återseende. Det roliga är att vi lärde känna varandra när jag var i Frankrike – inte i Spanien. För 30 år sedan. Jag förstår lite spanska, men vi talar franska. Hennes lillasyster och jag läste franska tillsammans. Hon kunde inte vara med eftersom hon behövde vara kvar med sin familj.
Pepe är fotograf. Vi promenerade genom Göteborg och hamnade i Haga. Livet gestaltas mycket i bilder och även jag ville fotografera de gigantiska kanelbullarna som var som gjorda för Instagram.
Gigantiska bullar i Haga På caféet försökte vi komma ikapp efter vårt senaste möte i Barcelona. Vi skrattade och som vanligt förstod vi varandra trots vissa språkförbistringar. De ville att jag skulle visa dem mitt bästa smultronställe i Göteborg.
Paus Eftersom vi inte hade så mycket tid så tog vi en taxi till Saltholmen-Långedrag. De skrattade åt mig när jag försökte stoppa en svart Tesla som sedan visade sig vara en vanlig bil. En form av universell humor där ord inte behövs.
Havet var sig likt och båtarna var där de skulle. Även här fanns ett upplagt motiv för sociala medier. En perfekt polerad båt som var förtöjd alldeles vid restaurangen. Det var varmt och vi svalkade oss med kalla drycker. I bakgrunden hördes den spanska sången ’Macarena’ med den spanska popduon Los del Río. Det verkade vara en avslutning på en seglarskola där alla deltagare dansade Macarena till mina vänners förtjusning.
Seglings utbildning. Veckan innan hade jag sett i nyheterna att en lyxjakt som tillhör Putin hade passerat Göteborg. Det kändes bättre att se jollar som seglade. Vi började bli hungriga och vi letade oss tillbaka till centrumet igen. Saluhallen var frestande, men det slutade med pastamiddag alldeles vid Karl IX:s ryttarstaty (kopparmärra).
Pasta. Mina vänner fortsatte sedan vidare norrut längs västkusten och jag tog tåget till Stockholm. Ett alldeles underbart litet sommarminne – Le temps est bon. Heja, heja Spanien ⚽️🇪🇸⚽️🇪🇸⚽️
-
Vad är Panda diplomati?
Nu har jag landat efter resan till USA. Som vanligt brukar jag leta efter intressanta intryck längs vägen. Det blev några timmars väntande på Heathrow på väg tillbaka. Jag letade verkligen efter någonting att köpa, men hittade ingenting. Det blev en god lunch istället för shopping. Jag gillar näringsriktade måltider som till exempel med lite kyckling och någon oväntad sallad. Maten presenteras på annorlunda sätt jämfört med i Stockholm. Även variationen av grönsaker. Mums. Passade även på att läsa nyheter jag inte hann med i USA som ni ser nedan.
USA – ett land från slaveri till frihet. Lätt att glömma.
På en av flygningarna före Heathrow var det en passagerare som började röra sig underligt och kraftigt precis inför landning. Det blev oroligt bland alla resenärer. Inga kramper, men okontrollerade rörelser. Jag och andra passagerare försökte få ögonkontakt med mannen som satt framför mig. Vi försökte även prata med honom. Märkligt, det var som om han var fullt medveten men totalt förlorad i kontrollen över sin kropp. Som om kroppen dansade liknande Michael Jackson. Han sade inte ett ord. Planet landade och bältesskylten släcktes – piloten ovetandes om vad som hände i kabinen. Folk blev rädda och började hastigt resa sig upp. Instinktivt utan att tänka mig för ställde jag mig upp och sa till flygvärdinnan att säga till i högtalarna att alla skulle sätta sig. Det blev lugnt på planet och även jag själv satte mig. Vi väntade cirka 10 minuter på sjukvårdspersonal som hämtade mannen. Därefter kunde vi sedan lämna planet på Miami flygplats.
Väl på Heathrow, efter att ha sovit över Atlanten, åt jag min sallad och passade sedan på att botanisera bland alla butiker. Jag har verkligen ingen plats att köpa några nya saker. Älskar böcker, men även de tar plats. Den digitala världen har tagit över mitt liv.
Nu läser jag i nyheterna att President Trump har fått ett President-plan av Qatar. Amerikanarna har precis provflugit. Kanske inspireras Mellanöstern av Kinas mjuka diplomati? För visst är de söta, pandorna? Imorgon blir det en intensiv resa över dagen men inom landets gräns. Tolv timmar på tåg.
-
Fram och tillbaka till USA
Miami flygplats Nu har det varit några intensiva dagar igen, och jag hade gärna skrivit, men det krävs lite extra fokus för att formulera någorlunda meningar. Jag har tillbringat timmar på flygplatser. Det blir dessutom alltid någon extra timmes väntetid eftersom jag gillar att vara i tid.
Det är bra för mig. Jag kan inte göra någonting annat än att vänta. Kanske fundera på hur jag ska ta mig vidare från nästa flygplats. Eller planera nästa vecka. Kanske lyssna på främmande språk som jag inte känner igen. Möjligtvis kan jag åtminstone gissa.
Den bästa känslan är när jag inte har talat eller lyssnat på svenska på flera dagar. Som när jag för några dagar sedan reste tillbaka till Sverige från Miami. Den där speciella känslan när jag plötsligt hör någon prata svenska som känns så främmande men ändå är så bekant.
Jag minns den gången när jag flög från Peking till Kuala Lumpur och var den enda passageraren från Europa. Nästan ensam kvinna dessutom. Som om att jag inte existerar för att ingen känner igen mig eller kan tala svenska med mig. Kan det bli mer Jean-Paul Sartre?
Nu tänker jag på hur jag kan klara resan i höst från Nepal till Indien. Om det är möjligt i denna oroliga värld. Måste jag verkligen ha med mig antibiotika om jag drabbas av en jobbig infektion? Nåväl.
I USA fick jag äntligen träffa min amerikanska familj. Det blev verkligen frukost med Tiffany! Underbart med färsk exotisk frukt till frukost. Några intensiva amerikanska dagar. Resan tillbaka gick bra och det är faktiskt en fördel att vara liten ibland. Mannen bredvid mig var så lång och nästan dubbelvikt i stolen bredvid. Vi bytte plats och jag fick fönsterplatsen.
-
En natt på Heathrow
Jag har haft så mycket att göra på sistone så jag har inte hunnit skriva någonting här. I natt har jag sovit på Heathrow – British Airways hem. Det är så underbart varmt; nästan 30 °C. Jag hade gärna rest i klänning, men tyvärr är det mer praktiskt med byxor. Heathrow är en intensiv, härlig, internationell flygplats. Hela världen möts här.
Det var lite pirrigt innan jag väl var på väg, men det berodde mest på att det är både ETA och ESTA för att ta sig vidare till USA. Det är spänningar i världen med brist på flygbränsle och framför allt allmänt Trump-kaos. Putin kaos också för den delen. Bara för att de inte kan komma överens så innebär det inte att jag inte gillar USA. Man måste skilja på saker och ting. Frihetens land på 1800-talet för många svenskar.
Det pågår en viktnedgångs revolution i världen, och det måste vara anledningen till att det fanns en kanylbox i damrummet. Nu har jag några minuter kvar innan jag är på planet till Miami.
Var försiktig 🐾
