Ser nu att det är sommartid imorgon och jag skyndar mig att skriva för att knyta an till föregående avslutning. Tid och medvetande hör ihop. Det där att det känns som att det är hundra sekunder till sommaren. Eller när Concorde-planen flög från London till New York så snabbt att passagerarna landade tidigare än när de lyfte från Heathrow.
Det är någonting speciellt varje vår när den första solen tittar fram. Ljuset är på ett alldeles särskilt sätt. En känsla av hopp tänds inom mig. Dessutom är snart påsken här, så här är en liten söt kyckling för att hitta stämningen.
Pollen-säsongen är sedan några veckor igång. Molly har fått första fästingtabletten. Jag har haft lite paus från min dagbok eftersom jag har varit med familj och vänner. Sång och musik är ett gemensamt intresse – tack för perfekt sång! De bjöd på sång och jag bjöd på lunch. När jag räknar efter så har jag sjungit i skolkör i ungefär 15 år.
Musik är alltid med mig, även fast jag bara lyssnar och inte sjunger. Jag behövde vara i min träningsbubbla innan jag kunde skriva idag. Det är underbart med musik i kombination med pulshöjande träning. Samma tränare och samma musik i många år. Lite rockigare än vad jag själv lyssnar på. Jag letade i flera timmar efter någon sång som kan fånga samtiden i världen. Det blev akustiskt med Nirvana KBU – fantastisk röst, inlevelse och text. Perfekt efter Ramadan.
Jag fick chansen att laga en ny pastarätt. Så pass ny att jag provlagade den innan. Jag hittade två recept som jag kombinerade och tolkade på mitt eget sätt. Vitlök, charlottenlök, matlagningsvin, lite grädde, cocktailtomater, grönsaks buljong, citronskal med pressad citron och därtill scampi. Några chili-flakes fick följa med salt och peppar. Svårt att balansera allas smaker. Detta blandades med pasta och färsk persilja. Vilken symfoni!
Avslutningsvis så är här en klassisk musiksymfoni som tolkar Nirvanas ”Smells Like Teen Spirit” 🎶. Jag älskar kontrasten.
