Välkommen till Annas dagbok
Om livet, hälsa och natur
-
Dashain-festivalen och översvämmning
En stor festival inleds nu i Nepal. Tyvärr har en flod svämmat över och svept med sig hus och broar. Här är från BBC:
https://www.bbc.com/news/articles/ck86zppejjw3o
Det gör mig lite frustrerad eftersom jag inte kan göra så mycket. Människorna är väldigt vänliga. Jag fick den här som en liten gåva, och det känns som att jag får ta del av traditionerna.
Mina tankar går till Nepal under denna svåra tid då festivalfirande och översvämningar pågår i samtiden 🙏
Dashain festival -
World Peace Pagoda
Jag vaknade väldigt tidigt för att få se Annapurna-massivet i Himalaya. Häromdagen var det molnigt och man kunde inte se någonting. Jag hade verkligen tur.
En fantastisk dag. Professor Thapa har en brorson i Pokhara och vi möttes för att göra en utflykt. Vi promenerade till en Pagoda uppe på en höjd. Svenska berg är bara kullar jämförelsevis. Riktiga berg är de som har snö på toppen.
Pagodan såg ut att vara så nära, men det var många trappsteg att gå innan man nådde fram till den.
Jag skriver mer senare. Ikväll ville jag bara skriva lite om dagen och återkomma med mer text senare.
Professor Thapas brorson 
World Peace Pagoda 
Pagoda 
Wonderful view -
Machhapuchhare
Jag överväldigas återigen av utsikten utanför mitt fönster. Jag har en liten balkong och kunde inte låta bli att ta ett foto, trots att det är mörkt. Machhapuchhare (Fisksvans berget) döljer sig i mörkret. Det är en fantastisk känsla att veta att berget finns där trots att det inte syns. Jag delar bilderna nedan. Det känns heligt, och i denna stund förstår jag religion.
Machhapuchhare, fisksvans berget 
Natt i Pokhara Det sägs att jag har haft tur. Igår syntes inte berget. Nu syns det förstås inte heller. Jag ska gå upp tidigt för att se berget i soluppgången.
-
Hej Pokhara
The flood Igår kväll ringde professor Thapa mig och berättade att vägen från Kathmandu till Pokhara hade blivit avstängd pga sprickor. Jag hade planerat att åka med buss, men nu var jag tvungen att snabbt ändra planer och boka flyg i stället.
Jag hade tur och fick tag på en flygbiljett. Just nu väntar jag på inrikesflygplatsen i Kathmandu. Flygresan tar bara 25 minuter. Stämningen är livlig och alla är så vänliga.
I natt drog ett kraftigt åskväder förbi. Jag känner mig trygg och är inte rädd; jag har blivit mycket väl omhändertagen. Det är en annorlunda och livfull atmosfär jämfört med Sverige. Man måste snabbt anpassa sig till en ny situation.
Jag har läst nyheter om översvämningen. Många människor har mist livet. Det är trots allt glädjande att se att hjälp från andra länder är på plats. Nepal håller på att återhämta sig.
-
Patan, en del av Kathmandu
Även denna dag har varit överväldigande och fylld av fantastiska nya intryck. Jag hade en toppen dag tillsammans med professor Thapas systerdotter. Kathmandu är i huvudsak uppdelat i tre områden och Patan är ett av dem. Aparna visade mig hus från 1600-talet – vackra byggnader som har bevarats till nutid.
Patan Dessa bilder fångar ögonblick där jag verkligen är här och nu. Flickorna på fotot började vinka åt oss, och vi gjorde dem sällskap en liten stund. Det är Aparna som har tagit bilden.
Ett fantastiskt roligt och underbart ögonblick Professor Thapa´s systerdotter Aparna visade mig museet i Patan. Hon tyckte om att ta bilder och berättade för mig att när folk ville gömma sig stängde de fönstret som vette mot innergården. Man kan se ut över gatan från huset, men folk på gatan kan inte se en.
Icke transparent fönster 
Här kunde man gömma sig Vi promenerade länge och vi åt lunch på taket på en restaurang. Härligt att bara sitta en stund och njuta av atmosfären. Jag berättade för Aparna att det här är väldigt exotiskt för mig med de gamla byggnaderna, livlig trafik med alla mopeder, vackra färger och växter etc.
Professor Thapa’s systerdotter 
Underbara grönsaker -
Nagarkot
Jag blev så glad över att få träffa professor Thapa och hans fina hustru. De mötte upp mig tidigt på eftermiddagen, och professor Thapas chaufför körde oss hela vägen till fantastiska Nagarkot. Jag känner mig överväldigad av så många underbara ögonblick att jag måste skriva om dem.
Ja, det här är verkligen Writing & Leisure. Vi åkte bil – vägen var nog världens krokigaste, ganska lik Lombard Street i San Francisco. Det var relativt svalt när vi kom fram, och eftersom professor Thapa ville besöka templet följde vi med honom. Solen höll på att gå ner och vi tog av oss skorna och bad en liten bön. En speciell stund som jag kommer att bära med mig.
Tempel 
IKlockringning och inga skor på 
Efter bönen 
Professor Thapa och hans fru Vi åt middag tillsammans, och professor Thapa beställde French fries, dumplings och grönsaker. Eftersom det var mina första dagar i Nepal kände jag mig lite oartig, då jag inte vågade äta så mycket. Det smakade fantastiskt, och jag gillar verkligen starkt kryddad mat.
Professor Thapa på 2000 meters höjd. 
Middag Vi försökte ringa professor Jörgen Engel, min tidigare handledare, under middagen. Det gick inte, men vi kunde åtminstone skicka några meddelanden i stället. Jag började tänka på farmakologi och nikotinreceptorer.
Professor Thapa och hans fru återvände till Kathmandu, och jag stannade kvar i Nagarkot över natten. Det var så lugnt och fridfullt. Jag behövde gå och lägga mig tidigt för att vakna med solen. Mot slutet av kvällen var ett stearinljus min enda ljuskälla.
Tidig morgon 
Magisk soluppgång 
Ovanför molnen. 
Nagarkot. 
Jag var vaken före gryningen och tänkte, till min egen förvåning, på kolinerg farmakologi. Plötsligt började några hundar skälla mot ingenting, precis som de alltid gör. Jag gick ut på verandan och såg de fluffiga molnen från gårdagen, men den här gången inte från ett flygplan. Professor Thapa hade tagit mig upp på 2 000 meters höjd över havet. Vi kunde inte se hela Himalaya, men jag fick en glimt av bergskedjan. Jag önskar att varje morgon kunde vara som denna.
Efter frukosten tog jag en liten promenad i skogen nedanför huset. Grönskan blandades med blommor och påminde mig om de teplantager jag tidigare sett i Malaysia och Sri Lanka. Den här morgonen fick jag också se en kaffeplanta. Kaffet i Himalaya är fantastiskt och det lokala teet är så mjukt och friskt i smaken. Jag fick veta att en kraftig jordbävning 2015 faktiskt raserade många byggnader. Man har lagt ner stora ansträngningar på att återuppbygga husen.
En sval och tidig morgon i Nepal. Jag drack lite mer te och njöt av atmosfären. Fåglar och cikador sjöng i bakgrunden. Och det finns hopp – jag pratade med ett tyskt par som hade sett noshörningar förut. De kände heller inte till att det finns noshörningar i Nepal.
