Det blev inte riktigt som jag hade planerat. Jag fick inte det där myset att i lugn och ro läsa och förbereda mig inför resan till Nepal och Indien. Tidsbrist helt enkelt. Jag är så van att läsa in olika ämnen, att jag för en sekund tvekade, men sedan insåg jag att jag kan läsa på vägen. Livet blir inte alltid som man önskar. Där finns det inga statliga garantier som i så mycket annat. Hormuz sundet, tänkte jag, jag skyller på Hormuz sundet. Det känns redan lite bättre.
Det är lite absurt att ge sig ut på resa och tänka på hur man kan resa förbi ett krig. Ukraina kriget har känts väldigt nära. Ibland åker jag buss och då har det varit flyktingar från Ukraina som rest gratis. En fördelningspolitisk fråga fördes på tal av en väninna som ansåg att alla flyktingar borde få resa gratis. Utan att tänka svarade jag att Sverige är väldigt nära Ukraina och att det lika väl kunde ha varit Sverige som invaderades. Det är en väldigt speciell situation.
Nu börjar jag glädjas åt min resa. Det är mycket att förbereda. Inget tåg går från Kathmandu, så jag reser med buss eller flyg vidare till Indien. Vad ska jag hitta på till Professor Thapa? Jag fick den fina nedan från honom för lite mer än 20 år sedan. Dala hästar är fina, men jag har nästan aldrig varit i Dalarna. Jag har fortfarande några veckor på mig att leta.
Jag hoppas att jag kommer att hitta växten som innehåller Reserpin. Hur kommer det sig att den växer just i Indien? Den säljs visst på hälsokostbutiker där. Det är så fascinerande att växter kan ge en så kraftfull farmakologisk effekt. Idag finns det andra, bättre, farmakologiska alternativ än Reserpin vid olika orostillstånd och högt blodtryck.
Var försiktig 🐾
Present från Professor Thapa.
