Kategori: Folk

Mina e-visum har fungerat överallt. När jag ansökte var jag ibland osäker på om webbplatserna var äkta eller fake. Min väninna Anu och hennes man hämtade mig på flygplatsen, och det var härligt att träffa dem igen. Förra gången jag besökte Sri Lanka besökte jag många turist attraktioner. Den här gången är det lugnare. Idag ska vi gå på teater.

Jag har många intryck att bearbeta, så jag har en hel del att skriva. Världen utvecklas snabbt, drivet av IT. Elbilar blir allt vanligare. Folk är medvetna om återvinning, global uppvärmning och vatten – men mitt i allt detta måste vi fokusera på själva livet. Att lyfta fram lyckan i vardagen. Precis som i den här indiska tidningen nedan.

Nepals nya regering leds av premiärminister Balendra Shah som tillträdde våren 2026. Folk verkar vara mycket nöjda med honom. För två dagar sedan reste jag från Pokhara till Chitwan och vi stannade till vid ett kafé. Där började man prata om den nye premiärministern, och de hade ett foto av honom på väggen.

Han verkar vara mycket populär och jag fick veta att han tidigare var rappare. Det är unga människor som leder regeringen och de har minskat antalet arbetsdagar. Inte nog med att söndagar är lediga dagar – nu är även lördagar det. Jag tror att han har ungefär fem år på sig att genomföra förändringar. Mycket korruption stoppas nu.

Vi körde förbi en buss och den nye premiärministern var på baksidan av en buss.

Igår kväll, efter safarin, hade vi en liten sammankomst. Lokalbefolkningen – generationer som överlevt malaria och denguefeber – framförde danser. Till slut fick vi alla vara med och vi dansade i en ring precis som vi gör vid midsommar i Sverige.

Detta verkar vara den här resans musikupplevelse. Det blir alltid lite musik och teater när jag är ute och reser. Professor Thapa skickade mig till Electric Pagoda i Kathmandu, men just den kvällen spelades ingen musik. Jag pratade en stund med ägaren och han visade mig hur noshörningarna rör sig på gatorna i Chitwan. Det gjorde mig ännu mer nyfiken på noshörningarna.

Som alltid gillar jag att vara ute i god tid inför en resa. Det är skönt att koppla av lite och bara njuta av stunden. Nu lämnar jag Chitwan och flyger till Kathmandu. Jag avslutar med att visa den nya rappande premiärministern.

Igår kväll ringde professor Thapa mig och berättade att vägen från Kathmandu till Pokhara hade blivit avstängd pga sprickor. Jag hade planerat att åka med buss, men nu var jag tvungen att snabbt ändra planer och boka flyg i stället.

Jag hade tur och fick tag på en flygbiljett. Just nu väntar jag på inrikesflygplatsen i Kathmandu. Flygresan tar bara 25 minuter. Stämningen är livlig och alla är så vänliga.

I natt drog ett kraftigt åskväder förbi. Jag känner mig trygg och är inte rädd; jag har blivit mycket väl omhändertagen. Det är en annorlunda och livfull atmosfär jämfört med Sverige. Man måste snabbt anpassa sig till en ny situation.

Jag har läst nyheter om översvämningen. Många människor har mist livet. Det är trots allt glädjande att se att hjälp från andra länder är på plats. Nepal håller på att återhämta sig.

Även denna dag har varit överväldigande och fylld av fantastiska nya intryck. Jag hade en toppen dag tillsammans med professor Thapas systerdotter. Kathmandu är i huvudsak uppdelat i tre områden och Patan är ett av dem. Aparna visade mig hus från 1600-talet – vackra byggnader som har bevarats till nutid.

Dessa bilder fångar ögonblick där jag verkligen är här och nu. Flickorna på fotot började vinka åt oss, och vi gjorde dem sällskap en liten stund. Det är Aparna som har tagit bilden.

Professor Thapa´s systerdotter Aparna visade mig museet i Patan. Hon tyckte om att ta bilder och berättade för mig att när folk ville gömma sig stängde de fönstret som vette mot innergården. Man kan se ut över gatan från huset, men folk på gatan kan inte se en.

Vi promenerade länge och vi åt lunch på taket på en restaurang. Härligt att bara sitta en stund och njuta av atmosfären. Jag berättade för Aparna att det här är väldigt exotiskt för mig med de gamla byggnaderna, livlig trafik med alla mopeder, vackra färger och växter etc.

Även om jag lever ensam så har jag intensiva och händelserika dagar. En väninna berättade förvånat efter att ha varit hemma utan sin man och barn i ett par veckor:  ”Anna, vad mycket du måste ha att göra. Jag har aldrig haft så hektiska dagar som nu när jag har varit själv”. Jag skrattade förstås och på något vis kändes det som om hon hade rätt vid närmare eftertanke.

Jag har varit ledig i två dagar och har rest med en vän i familjen till norra delen av Sverige. Jag frågade om hon ville följa med och det ville hon! Propellerplanet kändes ovant. Ett litet men ändå stort flygplan. Fokker 50 – mycket viktigt, enligt piloten, förstod jag.

Härligt med sällskap. Även en liten försmak av Nepal tänkte jag. De norska fjällen syntes på långt håll från Hemavan med lite snö på topparna. Närheten till Norge speglades i antalet norska bilar på parkeringen i Hemavan. Det kändes faktiskt lite som Glommen Brygge i Fredrikstad i Norge. Speciellt när jag vaknade i morse och såg tät dimma över sjön. Precis som i Fredrikstad. Ryfjället syntes inte, men så började solen sakta värma upp morgonen och fjället fick återigen lysa i all sin prakt. Första morgonen med lätt frost.

Det var ungefär 10 år sedan jag var i Tärnaby. Ännu längre sedan jag åkte slalom. Jag började plötsligt längta efter skidåkning när jag såg skidutrustning i hotellentrén. Det kanske blir en bra vinter, för det är mycket rönnbär i år.

Jag kände att jag ville skriva om mina intryck medan de var dagsfärska. Så underbart att ha en dagbok. Fotot ovan på Ryfjället skickade jag till Professor Thapa, och, så klart, det här måste jämförelsevis vara små kullar för honom.

Fotot på mig är från tidigare idag. Denna kväll är jag tillbaka i Stockholm. Jag ser så mycket fram emot att få upptäcka bedårande Nepal med alla berg.