Dagarna närmar sig min resa. Böckerna om Himalaya, som jag inte hunnit läsa, kommer jag att ha med mig. Jag ser fram emot att få förkovra mig i litteratur en stund åtminstone på kvällen.
Idag pratade jag med Professor Thapa och hans fina fru som jag inte träffat förut. Han arbetar fortfarande på universitetet. Vi kunde vinka åt varandra och det var som om vi var i mitt vardagsrum! Jag ville ge dem en kram. Han sa: ”Äntligen, Anna, så kommer du till Nepal!” Professor Thapa säger att det är varmt i Kathmandu. I helgen ska jag börja packa min väska. Jag vill inte ha med mig så mycket, utan hoppas kunna köpa lite kläder där. Ta seden dit jag kommer, så att säga och försöka smälta in.
Till min förvåning finns det noshörningar i Nepal. Så spännande. Det är väl ungefär som vi har älgar i Sverige. Jag hoppas att jag får se dem i nationalparken. Noshörningarna menar jag så klart.
Professor Thapa talar utmärkt engelska. Språk nerd som jag är undrar jag om jag kommer att förstå någonting av vad som sägs i Nepal. Språk är så fascinerande. Jag undrar hur språkmelodin är. Kan jag urskilja orden?
Även om jag lever ensam så har jag intensiva och händelserika dagar. En väninna berättade förvånat efter att ha varit hemma utan sin man och barn i ett par veckor: ”Anna, vad mycket du måste ha att göra. Jag har aldrig haft så hektiska dagar som nu när jag har varit själv”. Jag skrattade förstås och på något vis kändes det som om hon hade rätt vid närmare eftertanke.
Inrikes
Jag har varit ledig i två dagar och har rest med en vän i familjen till norra delen av Sverige. Jag frågade om hon ville följa med och det ville hon! Propellerplanet kändes ovant. Ett litet men ändå stort flygplan. Fokker 50 – mycket viktigt, enligt piloten, förstod jag.
Fokker 50
Härligt med sällskap. Även en liten försmak av Nepal tänkte jag. De norska fjällen syntes på långt håll från Hemavan med lite snö på topparna. Närheten till Norge speglades i antalet norska bilar på parkeringen i Hemavan. Det kändes faktiskt lite som Glommen Brygge i Fredrikstad i Norge. Speciellt när jag vaknade i morse och såg tät dimma över sjön. Precis som i Fredrikstad. Ryfjället syntes inte, men så började solen sakta värma upp morgonen och fjället fick återigen lysa i all sin prakt. Första morgonen med lätt frost.
Ryfjället
Det var ungefär 10 år sedan jag var i Tärnaby. Ännu längre sedan jag åkte slalom. Jag började plötsligt längta efter skidåkning när jag såg skidutrustning i hotellentrén. Det kanske blir en bra vinter, för det är mycket rönnbär i år.
Höstdag
Jag kände att jag ville skriva om mina intryck medan de var dagsfärska. Så underbart att ha en dagbok. Fotot ovan på Ryfjället skickade jag till Professor Thapa, och, så klart, det här måste jämförelsevis vara små kullar för honom.
Fotot på mig är från tidigare idag. Denna kväll är jag tillbaka i Stockholm. Jag ser så mycket fram emot att få upptäcka bedårande Nepal med alla berg.
Jag börjar nu kunna visualisera min resa. Det kommer att bli ett äventyr och det gäller att jag är beredd. Det är en viss frihet att resa ensam även om jag nu kommer att besöka vänner. Folk brukar vara nyfikna och vilja prata med mig. Och jag med dem! Reser man i par eller i grupp, blir det mestadels att man pratar sinsemellan.
Ibland dyker det upp oväntade händelser i min dator. Som idag, när någon form av algoritm hittade musik till mig som jag verkligen älskade på en gång. Den lilla symfoniorkestern och framför allt pianot påminde mig om en konsert jag var på i Malaysia under Petronas Towers. Ja, precis, under de två tornen en söndagsförmiddag. Vi var många som stod i kö till föreställningen och ett par från Filippinerna började prata med mig medan vi köade. De studerade arkitektur. Vi blev vänner på Facebook, men efter att jag blev ID-kapad har vi förlorat kontakten.
Nu är jag nyfiken på vilken slags musik och teater jag kommer att få uppleva under min resa. Denna sång är på franska och det blir även spännande att se om det finns franska influenser i Nepal och Indien. I Vietnam har fransmännen lämnat spår.
En perfekt sång med tanke på översvämmningen i Nepal . När du inte längre har ett hus 🙏🏼
En glaciär har orsakat stor förödelse i Nepal. Flera tusen människor har omkommit. Min vän i Kathmandu är oskadd. Tack och lov. Han berättade att hans vänner inom det militära bedriver ett massivt räddningsarbete. Den nya regeringen jobbar väldigt intensivt. En liknande händelse inträffade för något år sedan i de europeiska Alperna i Schweiz där en del av en glaciär lossnade.
Jag fick ett meddelande idag om att de har hunnit långt i räddningsarbetet. Ödets ironi. Professor Thapas ämnesområde är anatomi. Jag letade lite om hans vetenskapliga arbete där jag hittade en publikation om hur viktigt det är att visa respekt för döda människor som donerar sin kropp till vetenskap och utbildning. En symbolisk ceremoni för eftertanke. Se gärna Professor Trilok Pati Thapas arbete:
Kanske kommer jag att skriva en alternativ handling till min bok ”Generationer” när jag är i Nepal. En av personerna i boken får en donerad njure. Huvudpersonen drabbas av kronisk lymfatisk leukemi.
Många söker sig till Nepal för att bestiga berg. Kanske för att en nära-döden-upplevelse får dem att känna sig mer levande. Jag är mer intresserad av att få en glimt av berg som når ovan molnen. Hur är det möjligt att de är så höga?
Jag hoppas att jag kommer att kunna hitta ett sätt att bidra till Nepal. Det är snart 10 år sedan jag var i Asien. Mycket har hänt. Internet bidrar till att världen känns så liten. Nyheter sprids ögonblickligen.
Det blev inte riktigt som jag hade planerat. Jag fick inte det där myset att i lugn och ro läsa och förbereda mig inför resan till Nepal och Indien. Tidsbrist helt enkelt. Jag är så van att läsa in olika ämnen, att jag för en sekund tvekade, men sedan insåg jag att jag kan läsa på vägen. Livet blir inte alltid som man önskar. Där finns det inga statliga garantier som i så mycket annat. Hormuz sundet, tänkte jag, jag skyller på Hormuz sundet. Det känns redan lite bättre.
Det är lite absurt att ge sig ut på resa och tänka på hur man kan resa förbi ett krig. Ukraina kriget har känts väldigt nära. Ibland åker jag buss och då har det varit flyktingar från Ukraina som rest gratis. En fördelningspolitisk fråga fördes på tal av en väninna som ansåg att alla flyktingar borde få resa gratis. Utan att tänka svarade jag att Sverige är väldigt nära Ukraina och att det lika väl kunde ha varit Sverige som invaderades. Det är en väldigt speciell situation.
Nu börjar jag glädjas åt min resa. Det är mycket att förbereda. Inget tåg går från Kathmandu, så jag reser med buss eller flyg vidare till Indien. Vad ska jag hitta på till Professor Thapa? Jag fick den fina nedan från honom för lite mer än 20 år sedan. Dala hästar är fina, men jag har nästan aldrig varit i Dalarna. Jag har fortfarande några veckor på mig att leta.
Jag hoppas att jag kommer att hitta växten som innehåller Reserpin. Hur kommer det sig att den växer just i Indien? Den säljs visst på hälsokostbutiker där. Det är så fascinerande att växter kan ge en så kraftfull farmakologisk effekt. Idag finns det andra, bättre, farmakologiska alternativ än Reserpin vid olika orostillstånd och högt blodtryck.
Det är mitt i sommaren i Sverige nu. Tropiska soldagar blandade med regniga dagar. Det är så varmt att regnet dunstar omgående när det når gräsmattan. Luftfuktigheten är närmare 100%.
Sommaren är perfekt för små utflykter. Jag reste med tåg till Göteborg över dagen för att träffa några vänner. De föredrar klippor framför sandstränder och de ville besöka den svenska västkusten. Liksom mig gillar de att resa. Det fanns direktflyg från Barcelona i Spanien till Göteborg. Jag tog tåget från Stockholm.
Intressant det där. När jag bokade min tågbiljett så tog jag automatiskt med i beräkningen att tågresan skulle innebära förseningar. Det skulle även visa sig sedan att stämma. Vädret var perfekt med sol och blå himmel. Rogivande att se gröna ängar och åkrar passera mitt fönster på tåget till Göteborg. På tillbakavägen betade rådjur på ängarna i skymningen.
Det var länge sedan vi sågs och det blev ett kärt återseende. Det roliga är att vi lärde känna varandra när jag var i Frankrike – inte i Spanien. För 30 år sedan. Jag förstår lite spanska, men vi talar franska. Hennes lillasyster och jag läste franska tillsammans. Hon kunde inte vara med eftersom hon behövde vara kvar med sin familj.
Pepe är fotograf.
Vi promenerade genom Göteborg och hamnade i Haga. Livet gestaltas mycket i bilder och även jag ville fotografera de gigantiska kanelbullarna som var som gjorda för Instagram.
Gigantiska bullar i Haga
På caféet försökte vi komma ikapp efter vårt senaste möte i Barcelona. Vi skrattade och som vanligt förstod vi varandra trots vissa språkförbistringar. De ville att jag skulle visa dem mitt bästa smultronställe i Göteborg.
Paus
Eftersom vi inte hade så mycket tid så tog vi en taxi till Saltholmen-Långedrag. De skrattade åt mig när jag försökte stoppa en svart Tesla som sedan visade sig vara en vanlig bil. En form av universell humor där ord inte behövs.
Havet var sig likt och båtarna var där de skulle. Även här fanns ett upplagt motiv för sociala medier. En perfekt polerad båt som var förtöjd alldeles vid restaurangen. Det var varmt och vi svalkade oss med kalla drycker. I bakgrunden hördes den spanska sången ’Macarena’ med den spanska popduon Los del Río. Det verkade vara en avslutning på en seglarskola där alla deltagare dansade Macarena till mina vänners förtjusning.
Seglings utbildning.
Veckan innan hade jag sett i nyheterna att en lyxjakt som tillhör Putin hade passerat Göteborg. Det kändes bättre att se jollar som seglade. Vi började bli hungriga och vi letade oss tillbaka till centrumet igen. Saluhallen var frestande, men det slutade med pastamiddag alldeles vid Karl IX:s ryttarstaty (kopparmärra).
Pasta.
Mina vänner fortsatte sedan vidare norrut längs västkusten och jag tog tåget till Stockholm. Ett alldeles underbart litet sommarminne – Le temps est bon. Heja, heja Spanien ⚽️🇪🇸⚽️🇪🇸⚽️
Nu har jag landat efter resan till USA. Som vanligt brukar jag leta efter intressanta intryck längs vägen. Det blev några timmars väntande på Heathrow på väg tillbaka. Jag letade verkligen efter någonting att köpa, men hittade ingenting. Det blev en god lunch istället för shopping. Jag gillar näringsriktade måltider som till exempel med lite kyckling och någon oväntad sallad. Maten presenteras på annorlunda sätt jämfört med i Stockholm. Även variationen av grönsaker. Mums. Passade även på att läsa nyheter jag inte hann med i USA som ni ser nedan.
USA – ett land från slaveri till frihet. Lätt att glömma.
På en av flygningarna före Heathrow var det en passagerare som började röra sig underligt och kraftigt precis inför landning. Det blev oroligt bland alla resenärer. Inga kramper, men okontrollerade rörelser. Jag och andra passagerare försökte få ögonkontakt med mannen som satt framför mig. Vi försökte även prata med honom. Märkligt, det var som om han var fullt medveten men totalt förlorad i kontrollen över sin kropp. Som om kroppen dansade liknande Michael Jackson. Han sade inte ett ord. Planet landade och bältesskylten släcktes – piloten ovetandes om vad som hände i kabinen. Folk blev rädda och började hastigt resa sig upp. Instinktivt utan att tänka mig för ställde jag mig upp och sa till flygvärdinnan att säga till i högtalarna att alla skulle sätta sig. Det blev lugnt på planet och även jag själv satte mig. Vi väntade cirka 10 minuter på sjukvårdspersonal som hämtade mannen. Därefter kunde vi sedan lämna planet på Miami flygplats.
Väl på Heathrow, efter att ha sovit över Atlanten, åt jag min sallad och passade sedan på att botanisera bland alla butiker. Jag har verkligen ingen plats att köpa några nya saker. Älskar böcker, men även de tar plats. Den digitala världen har tagit över mitt liv.
Nu läser jag i nyheterna att President Trump har fått ett President-plan av Qatar. Amerikanarna har precis provflugit. Kanske inspireras Mellanöstern av Kinas mjuka diplomati? För visst är de söta, pandorna? Imorgon blir det en intensiv resa över dagen men inom landets gräns. Tolv timmar på tåg.
