Kategori: Folk

  • Göteborg över dagen

    Det är mitt i sommaren i Sverige nu. Tropiska soldagar blandade med regniga dagar. Det är så varmt att regnet dunstar omgående när det når gräsmattan. Luftfuktigheten är närmare 100%.

    Sommaren är perfekt för små utflykter. Jag reste med tåg till Göteborg över dagen för att träffa några vänner. De föredrar klippor framför sandstränder och de ville besöka den svenska västkusten. Liksom mig gillar de att resa. Det fanns direktflyg från Barcelona i Spanien till Göteborg. Jag tog tåget från Stockholm.

    Intressant det där. När jag bokade min tågbiljett så tog jag automatiskt med i beräkningen att tågresan skulle innebära förseningar. Det skulle även visa sig sedan att stämma. Vädret var perfekt med sol och blå himmel. Rogivande att se gröna ängar och åkrar passera mitt fönster på tåget till Göteborg. På tillbakavägen betade rådjur på ängarna i skymningen.

    Det var länge sedan vi sågs och det blev ett kärt återseende. Det roliga är att vi lärde känna varandra när jag var i Frankrike – inte i Spanien. För 30 år sedan. Jag förstår lite spanska, men vi talar franska. Hennes lillasyster och jag läste franska tillsammans. Hon kunde inte vara med eftersom hon behövde vara kvar med sin familj.

    Pepe är fotograf.

    Vi promenerade genom Göteborg och hamnade i Haga. Livet gestaltas mycket i bilder och även jag ville fotografera de gigantiska kanelbullarna som var som gjorda för Instagram.

    Gigantiska bullar i Haga

    På caféet försökte vi komma ikapp efter vårt senaste möte i Barcelona. Vi skrattade och som vanligt förstod vi varandra trots vissa språkförbistringar. De ville att jag skulle visa dem mitt bästa smultronställe i Göteborg.

    Paus

    Eftersom vi inte hade så mycket tid så tog vi en taxi till Saltholmen-Långedrag. De skrattade åt mig när jag försökte stoppa en svart Tesla som sedan visade sig vara en vanlig bil. En form av universell humor där ord inte behövs.

    Havet var sig likt och båtarna var där de skulle. Även här fanns ett upplagt motiv för sociala medier. En perfekt polerad båt som var förtöjd alldeles vid restaurangen. Det var varmt och vi svalkade oss med kalla drycker. I bakgrunden hördes den spanska sången ’Macarena’ med den spanska popduon Los del Río. Det verkade vara en avslutning på en seglarskola där alla deltagare dansade Macarena till mina vänners förtjusning.

    Seglings utbildning.

    Veckan innan hade jag sett i nyheterna att en lyxjakt som tillhör Putin hade passerat Göteborg. Det kändes bättre att se jollar som seglade. Vi började bli hungriga och vi letade oss tillbaka till centrumet igen. Saluhallen var frestande, men det slutade med pastamiddag alldeles vid Karl IX:s ryttarstaty (kopparmärra).

    Pasta.

    Mina vänner fortsatte sedan vidare norrut längs västkusten och jag tog tåget till Stockholm. Ett alldeles underbart litet sommarminne – Le temps est bon. Heja, heja Spanien ⚽️🇪🇸⚽️🇪🇸⚽️

  • Vad är Panda diplomati?

    Nu har jag landat efter resan till USA. Som vanligt brukar jag leta efter intressanta intryck längs vägen. Det blev några timmars väntande på Heathrow på väg tillbaka. Jag letade verkligen efter någonting att köpa, men hittade ingenting. Det blev en god lunch istället för shopping. Jag gillar näringsriktade måltider som till exempel med lite kyckling och någon oväntad sallad. Maten presenteras på annorlunda sätt jämfört med i Stockholm. Även variationen av grönsaker. Mums. Passade även på att läsa nyheter jag inte hann med i USA som ni ser nedan.

    USA – ett land från slaveri till frihet. Lätt att glömma.

    På en av flygningarna före Heathrow var det en passagerare som började röra sig underligt och kraftigt precis inför landning. Det blev oroligt bland alla resenärer. Inga kramper, men okontrollerade rörelser. Jag och andra passagerare försökte få ögonkontakt med mannen som satt framför mig. Vi försökte även prata med honom. Märkligt, det var som om han var fullt medveten men totalt förlorad i kontrollen över sin kropp. Som om kroppen dansade liknande Michael Jackson. Han sade inte ett ord. Planet landade och bältesskylten släcktes – piloten ovetandes om vad som hände i kabinen. Folk blev rädda och började hastigt resa sig upp. Instinktivt utan att tänka mig för ställde jag mig upp och sa till flygvärdinnan att säga till i högtalarna att alla skulle sätta sig. Det blev lugnt på planet och även jag själv satte mig. Vi väntade cirka 10 minuter på sjukvårdspersonal som hämtade mannen. Därefter kunde vi sedan lämna planet på Miami flygplats.

    Väl på Heathrow, efter att ha sovit över Atlanten, åt jag min sallad och passade sedan på att botanisera bland alla butiker. Jag har verkligen ingen plats att köpa några nya saker. Älskar böcker, men även de tar plats. Den digitala världen har tagit över mitt liv.

    Nu läser jag i nyheterna att President Trump har fått ett President-plan av Qatar. Amerikanarna har precis provflugit. Kanske inspireras Mellanöstern av Kinas mjuka diplomati? För visst är de söta, pandorna? Imorgon blir det en intensiv resa över dagen men inom landets gräns. Tolv timmar på tåg.

  • Fram och tillbaka till USA

    Miami flygplats

    Nu har det varit några intensiva dagar igen, och jag hade gärna skrivit, men det krävs lite extra fokus för att formulera någorlunda meningar. Jag har tillbringat timmar på flygplatser. Det blir dessutom alltid någon extra timmes väntetid eftersom jag gillar att vara i tid.

    Det är bra för mig. Jag kan inte göra någonting annat än att vänta. Kanske fundera på hur jag ska ta mig vidare från nästa flygplats. Eller planera nästa vecka. Kanske lyssna på främmande språk som jag inte känner igen. Möjligtvis kan jag åtminstone gissa.

    Den bästa känslan är när jag inte har talat eller lyssnat på svenska på flera dagar. Som när jag för några dagar sedan reste tillbaka till Sverige från Miami. Den där speciella känslan när jag plötsligt hör någon prata svenska som känns så främmande men ändå är så bekant.

    Jag minns den gången när jag flög från Peking till Kuala Lumpur och var den enda passageraren från Europa. Nästan ensam kvinna dessutom. Som om att jag inte existerar för att ingen känner igen mig eller kan tala svenska med mig. Kan det bli mer Jean-Paul Sartre?

    Nu tänker jag på hur jag kan klara resan i höst från Nepal till Indien. Om det är möjligt i denna oroliga värld. Måste jag verkligen ha med mig antibiotika om jag drabbas av en jobbig infektion? Nåväl.

    I USA fick jag äntligen träffa min amerikanska familj. Det blev verkligen frukost med Tiffany! Underbart med färsk exotisk frukt till frukost. Några intensiva amerikanska dagar. Resan tillbaka gick bra och det är faktiskt en fördel att vara liten ibland. Mannen bredvid mig var så lång och nästan dubbelvikt i stolen bredvid. Vi bytte plats och jag fick fönsterplatsen.

  • En natt på Heathrow

    Jag har haft så mycket att göra på sistone så jag har inte hunnit skriva någonting här. I natt har jag sovit på Heathrow – British Airways hem. Det är så underbart varmt; nästan 30 °C. Jag hade gärna rest i klänning, men tyvärr är det mer praktiskt med byxor. Heathrow är en intensiv, härlig, internationell flygplats. Hela världen möts här.

    Det var lite pirrigt innan jag väl var på väg, men det berodde mest på att det är både ETA och ESTA för att ta sig vidare till USA. Det är spänningar i världen med brist på flygbränsle och framför allt allmänt Trump-kaos. Putin kaos också för den delen. Bara för att de inte kan komma överens så innebär det inte att jag inte gillar USA. Man måste skilja på saker och ting. Frihetens land på 1800-talet för många svenskar.

    Det pågår en viktnedgångs revolution i världen, och det måste vara anledningen till att det fanns en kanylbox i damrummet. Nu har jag några minuter kvar innan jag är på planet till Miami.

    Var försiktig 🐾

  • Hej webhotell!

    Detta är så uppfriskande. Jag har skrivit den här dagboken i 13 år. Trevligt med förändring. Jag minns många resor som jag har försökt fånga med foton och skrivande – så glad för denna utvecklig, och även för möjligheten att lära mig.

    I höst ska jag åka till Nepal och Katmandu. Jag håller kontakten med Professor Trilok Pati Thapa. Jag fick precis veta att Katmandu var väldigt populärt på 1960-talet som Hippie Trail. Jag måste erkänna att jag också söker efter svar. Jag har så mycket att läsa och Professor Thapa, som vi kallade honom, skickar mig litteratur.

    Jag funderar nu på att resa från Östasien för att nå Nepal, Indien och Sri Lanka. Världen är skör, som Sting påpekar.

  • Snabb AI och hej då webhotell

    Nu dröjer det ett tag innan jag skriver igen. Nästa gång blir det på det nya webhotellet. Det händer så mycket inom IT och jag är glad över att få följa med och lära mig. Tack för så fin assistans.

    Det är ovanligt många konflikter som innebär krig i världen just nu. Jag lever i min träningsbubbla och följer nyheterna några gånger per dag. En rysk ubåt i Kattegatt som inte ens anstränger sig för att gömma sig för NATO.

    Jag glädjer mig över små saker som att ha en bra vardag. Och jag hoppas att ni, kära läsare, också gör det. Idag får Bruce Springsteen hjälpa till att sammanfatta världsläget 🇺🇸

  • Första vårsolen och samtidens Nirvana KBU

    Ser nu att det är sommartid imorgon och jag skyndar mig att skriva för att knyta an till föregående avslutning. Tid och medvetande hör ihop. Det där att det känns som att det är hundra sekunder till sommaren. Eller när Concorde-planen flög från London till New York så snabbt att passagerarna landade tidigare än när de lyfte från Heathrow.

    Det är någonting speciellt varje vår när den första solen tittar fram. Ljuset är på ett alldeles särskilt sätt. En känsla av hopp tänds inom mig. Dessutom är snart påsken här, så här är en liten söt kyckling för att hitta stämningen.

    Påsken 2026

    Pollen-säsongen är sedan några veckor igång. Molly har fått första fästingtabletten. Jag har haft lite paus från min dagbok eftersom jag har varit med familj och vänner. Sång och musik är ett gemensamt intresse – tack för perfekt sång! De bjöd på sång och jag bjöd på lunch. När jag räknar efter så har jag sjungit i skolkör i ungefär 15 år.

    Musik är alltid med mig, även fast jag bara lyssnar och inte sjunger. Jag behövde vara i min träningsbubbla innan jag kunde skriva idag. Det är underbart med musik i kombination med pulshöjande träning. Samma tränare och samma musik i många år. Lite rockigare än vad jag själv lyssnar på. Jag letade i flera timmar efter någon sång som kan fånga samtiden i världen. Det blev akustiskt med Nirvana KBU – fantastisk röst, inlevelse och text. Perfekt efter Ramadan.

    Jag fick chansen att laga en ny pastarätt. Så pass ny att jag provlagade den innan. Jag hittade två recept som jag kombinerade och tolkade på mitt eget sätt. Vitlök, charlottenlök, matlagningsvin, lite grädde, cocktailtomater, grönsaks buljong, citronskal med pressad citron och därtill scampi. Några chili-flakes fick följa med salt och peppar. Svårt att balansera allas smaker. Detta blandades med pasta och färsk persilja. Vilken symfoni!

    Avslutningsvis så är här en klassisk musiksymfoni som tolkar Nirvanas ”Smells Like Teen Spirit” 🎶. Jag älskar kontrasten.