Välkommen till Annas dagbok
Om livet, hälsa och natur
-
Gula febern?
Dagarna närmar sig min resa. Böckerna om Himalaya, som jag inte hunnit läsa, kommer jag att ha med mig. Jag ser fram emot att få förkovra mig i litteratur en stund åtminstone på kvällen.
Idag pratade jag med Professor Thapa och hans fina fru som jag inte träffat förut. Han arbetar fortfarande på universitetet. Vi kunde vinka åt varandra och det var som om vi var i mitt vardagsrum! Jag ville ge dem en kram. Han sa: ”Äntligen, Anna, så kommer du till Nepal!” Professor Thapa säger att det är varmt i Kathmandu. I helgen ska jag börja packa min väska. Jag vill inte ha med mig så mycket, utan hoppas kunna köpa lite kläder där. Ta seden dit jag kommer, så att säga och försöka smälta in.
Till min förvåning finns det noshörningar i Nepal. Så spännande. Det är väl ungefär som vi har älgar i Sverige. Jag hoppas att jag får se dem i nationalparken. Noshörningarna menar jag så klart.
Professor Thapa talar utmärkt engelska. Språk nerd som jag är undrar jag om jag kommer att förstå någonting av vad som sägs i Nepal. Språk är så fascinerande. Jag undrar hur språkmelodin är. Kan jag urskilja orden?
Jag börjar få lite, lite resfeber.
-
Inrikes
Även om jag lever ensam så har jag intensiva och händelserika dagar. En väninna berättade förvånat efter att ha varit hemma utan sin man och barn i ett par veckor: ”Anna, vad mycket du måste ha att göra. Jag har aldrig haft så hektiska dagar som nu när jag har varit själv”. Jag skrattade förstås och på något vis kändes det som om hon hade rätt vid närmare eftertanke.
Inrikes Jag har varit ledig i två dagar och har rest med en vän i familjen till norra delen av Sverige. Jag frågade om hon ville följa med och det ville hon! Propellerplanet kändes ovant. Ett litet men ändå stort flygplan. Fokker 50 – mycket viktigt, enligt piloten, förstod jag.
Fokker 50 Härligt med sällskap. Även en liten försmak av Nepal tänkte jag. De norska fjällen syntes på långt håll från Hemavan med lite snö på topparna. Närheten till Norge speglades i antalet norska bilar på parkeringen i Hemavan. Det kändes faktiskt lite som Glommen Brygge i Fredrikstad i Norge. Speciellt när jag vaknade i morse och såg tät dimma över sjön. Precis som i Fredrikstad. Ryfjället syntes inte, men så började solen sakta värma upp morgonen och fjället fick återigen lysa i all sin prakt. Första morgonen med lätt frost.
Ryfjället Det var ungefär 10 år sedan jag var i Tärnaby. Ännu längre sedan jag åkte slalom. Jag började plötsligt längta efter skidåkning när jag såg skidutrustning i hotellentrén. Det kanske blir en bra vinter, för det är mycket rönnbär i år.
Höstdag Jag kände att jag ville skriva om mina intryck medan de var dagsfärska. Så underbart att ha en dagbok. Fotot ovan på Ryfjället skickade jag till Professor Thapa, och, så klart, det här måste jämförelsevis vara små kullar för honom.
Fotot på mig är från tidigare idag. Denna kväll är jag tillbaka i Stockholm. Jag ser så mycket fram emot att få upptäcka bedårande Nepal med alla berg.
-
Lördag.
Så bra att jag redan har röstat. Ledig helg, annars skulle hela min söndag bli upptagen med att rösta. Det är på något sätt högtidligt att rösta. Min lilla röst – betyder den någonting? Det spelar väl ingen roll om jag röstar? Och så tänker jag på länder där man har kämpat så mycket för att över huvud taget få rösta. Kvinnans rösträtt är också ett kapitel för sig.
Det var lång kö på biblioteket. Jag har läst så många böcker, och nu ser jag på böcker i ett annat perspektiv eftersom jag själv skriver.
Att vänta på biblioteket gav mig ett lugn. Samma lugn som jag hade i Uppsala när jag sökte mig till Medicinska biblioteket där jag läste inför tentor. Även tankarna till biblioteket i Heby återvände – där jag läste allt från Alice Lyttkens till hur man dresserar jakthundar.
-
En blå-röd röra
Snart har vi val i Sverige. Idag ska jag gå till vallokalen i biblioteket och se till att mina medborgerliga förpliktelser blir uppfyllda. Vi lever i ett demokratiskt samhälle och det är värt att försvara. Jag åker ibland tunnelbana och tycker att fotot nedan är så representativt för läget i Sverige just nu. Antingen röstar man rött eller så röstar man blått. Vågmästarroller är farliga för demokratin.
På landet är valrörelsen igång, men jag kan inte påverka någonting där. Jag kan endast konstatera att den rådande kommunalpolitiken har beslutat att släcka den lilla belysningen som fanns på vägarna. Landet blev ännu mer landet. Förvisso lyser stjärnorna ännu starkare när jag rastar Molly på kvällen. Karlavagnen hittar jag alltid och ibland syns Orions bälte väldigt skarpt.
Redan nu tycker jag så mycket om Nepal och jag blir upprörd när denna humanitära katastrof hamnar i skymundan i nyheterna. Nepal är ett rikt land med sitt vackra landskap, men det finns människor som lever i väldigt enkla förhållanden som drabbats mycket hårt av översvämningarna.
Jag har nu turistvisum till Nepal och Sri Lanka, men Indien är fortfarande ej klart. Där var jag tvungen att välja religion och det blev ”Christian”! Jag som tycker om alla religioner. Jag väntar på svar från Indiska ambassaden om hur jag ska fylla i formuläret. Förmodligen reser jag med buss till Indien. Inte med båt eller flygplan som formuläret anvisar.
Det är mycket att förbereda inför resan. Ska jag ta med mig min digitala kamera? Mobiltelefonen tar bättre bilder nu, men känslan av att hålla en riktig kamera är så härlig eftersom den säger klick när jag fotar. Ett västerländskt dilemma.
Val i Sverige -
Algoritmer och Kuala Lumpur Petronas Towers
Jag börjar nu kunna visualisera min resa. Det kommer att bli ett äventyr och det gäller att jag är beredd. Det är en viss frihet att resa ensam även om jag nu kommer att besöka vänner. Folk brukar vara nyfikna och vilja prata med mig. Och jag med dem! Reser man i par eller i grupp, blir det mestadels att man pratar sinsemellan.
Ibland dyker det upp oväntade händelser i min dator. Som idag, när någon form av algoritm hittade musik till mig som jag verkligen älskade på en gång. Den lilla symfoniorkestern och framför allt pianot påminde mig om en konsert jag var på i Malaysia under Petronas Towers. Ja, precis, under de två tornen en söndagsförmiddag. Vi var många som stod i kö till föreställningen och ett par från Filippinerna började prata med mig medan vi köade. De studerade arkitektur. Vi blev vänner på Facebook, men efter att jag blev ID-kapad har vi förlorat kontakten.
Nu är jag nyfiken på vilken slags musik och teater jag kommer att få uppleva under min resa. Denna sång är på franska och det blir även spännande att se om det finns franska influenser i Nepal och Indien. I Vietnam har fransmännen lämnat spår.
En perfekt sång med tanke på översvämmningen i Nepal . När du inte längre har ett hus 🙏🏼
-
Mina nya rutiner
Äntligen! Jag har kommit igång med både teori och praktisk styrketräning. Det är verkligen toppen att få hjälp av PT. Jag lär mig mer och mer. Rätt teknik och hur jag ska tänka när det gäller vikter. Sommarens glassdagar är över.
Boken jag läser påminner mig om studier som då hette biokemi. Aerob och anaerob metabolism för att få kraft. Jag minns Coenzym A som hjälper till att bilda Acetyl-CoA som i sin tur utgör bränsle i den så kallade citronsyracykeln. Det är den biokemiska förklaringen till att jag orkar lyfta vikter. När det inte finns så mycket syre bildas mjölksyra och inte så mycket ATP, vilket jag så väl märker av vid varje träningstillfälle. Mjölksyran kittlar verkligen mina nervceller.
Nu är jag halvvägs i boken och de mer praktiska delarna kommer att beskrivas. De som jag egentligen är intresserad av. Mycket vilja behövs och jag behöver vara lite disciplinerad.
-
Översvämning i Nepal 🇳🇵
En glaciär har orsakat stor förödelse i Nepal. Flera tusen människor har omkommit. Min vän i Kathmandu är oskadd. Tack och lov. Han berättade att hans vänner inom det militära bedriver ett massivt räddningsarbete. Den nya regeringen jobbar väldigt intensivt. En liknande händelse inträffade för något år sedan i de europeiska Alperna i Schweiz där en del av en glaciär lossnade.
Jag fick ett meddelande idag om att de har hunnit långt i räddningsarbetet. Ödets ironi. Professor Thapas ämnesområde är anatomi. Jag letade lite om hans vetenskapliga arbete där jag hittade en publikation om hur viktigt det är att visa respekt för döda människor som donerar sin kropp till vetenskap och utbildning. En symbolisk ceremoni för eftertanke. Se gärna Professor Trilok Pati Thapas arbete:
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/38196216/
Kanske kommer jag att skriva en alternativ handling till min bok ”Generationer” när jag är i Nepal. En av personerna i boken får en donerad njure. Huvudpersonen drabbas av kronisk lymfatisk leukemi.
Många söker sig till Nepal för att bestiga berg. Kanske för att en nära-döden-upplevelse får dem att känna sig mer levande. Jag är mer intresserad av att få en glimt av berg som når ovan molnen. Hur är det möjligt att de är så höga?
Jag hoppas att jag kommer att kunna hitta ett sätt att bidra till Nepal. Det är snart 10 år sedan jag var i Asien. Mycket har hänt. Internet bidrar till att världen känns så liten. Nyheter sprids ögonblickligen.
Var försiktigt 🐾
