Min vistelse i Sarangot och Chitwan har varit så bra. Det var blandade känslor att återvända till Kathmandu. Min sista tid i Kathmandu ägnar jag åt buddhism.
Kathmandus silhuett mot Himalaya syns återigen. Förra gången jag var här regnade det lite, så då såg jag bara kullarna. Folk talar om den globala uppvärmningen. Vädret växlar så snabbt.
Professor Thapa har tagit hand om mig på distans här i Nepal. Roligt att höra att jag såg efter honom på avdelningen för farmakologi vid universitetet i Göteborg. Det hade jag helt glömt bort, men jag vet ju att det kan vara en stor omställning att komma till ett nytt land, jämfört med vad man är van vid.
Hur som helst. Flyget blev försenat och jag anlände till Kathmandu på kvällen. Livet, pulsen och energin är helt överväldigande. När jag lämnade hotellet i Chitwan tog de farväl av mig med en liten ceremoni. De satte en röd prick i pannan på mig och lade en sjal runt halsen.
Jag anlände till Swayambhunath Stupa, som visade sig vara en enorm skapelse. En av världens största. Som vanligt var människorna mycket vänliga. Det kändes skönt att promenera, och jag gick två varv medsols runt Pagodan.
Temperaturen är perfekt, och jag åt middag medan jag betraktade Swayambhunath Stupa.
Swayambhunath Stupan ligger precis utanför mitt fönster. Det var härligt att vakna och se denna imponerande byggnad. Jag har en fullspäckad dag framför mig, då jag ska resa vidare till Indien och New Delhi.
