Hej läsare,
Jag är fortfarande kvar på landet. Det är en speciell känsla. Har kvar mitt rum som jag har ändrat till vuxen stil. Visst har jag varit en plugghäst. Det går nog inte att förneka. Jag har läst mycket i det här rummet. Kan känna skuld över att min bror inte har haft lika lätt att läsa. Men som jag har tjatat om; alla människor är olika och det är förstås svårt att acceptera. Minns att min kusin frågade om jag ville vara med i en kör i Heby men jag tackade nej. Var med i skolkörerna i stället. Jag tror alla minns kantor KG och stränga “spel-Greta” som vi kallade dem. För att få börja spela piano så var man tvungen att lära sig spela flöjt under ett år. Lära sig läsa noter. Jag minns inte mycket av pianolektionerna så därför brukar jag improvisera när jag spelar. Då kan ju ingen säga att det är fel. Det var en musiklärare från Uppsala under gymnasietiden som lärde mig det.
Min dröm är att ha en flygel. Jag höll på att köpa en flygel när jag var 15 år av prästen som skulle flytta från prästgården i byn. Men det slutade med att jag ångrade mig. Skulle jag verkligen använda hela min lön att köpa en flygel? Nu finns det en fin flygel i kyrkan i Heby som man kan lyssna på. Jag lyssnade på en konsert där förra hösten.
Jag lyssnar ofta på piano. Det är så otroligt fint. Rogivande. Jag har ett piano hos mina föräldrar men det blir så snabbt ostämt. Sedan spelar jag bara när jag vet att ingen lyssnar.
Det här är en gammal herrgård. Enligt historien så har det funnits andra hus här tidigare. Jag fick höra spökhistorier när jag som liten bodde här. En av pappas bröder, som har gått ur tiden, bodde i mitt rum.
Jag minns att när jag läste läxor på kvällarna så såg jag över Gärdet till min kusins hus. De hade fina Samojed hundar som jag vaktade ibland. Dessutom så var jag barnvakt till kusinbarnen när deras föräldrar var på kvällskurs. Nu är de stora och har egna familjer. Det är trevligt för jag har fått veta att mellersta sonen skall flytta in i Karl-Jans. Det är så på landet att alla hus och gårdar har olika namn. Som jag skrev så har Olle Nilson gett ut böcker om bygden. Dessutom har Professor emeritus och geolog, tillika moderat, Gösta Persson haft en studiecirkel. Pappa var med. Jag har läst materialet och det bör läsas flera gånger för att förstås. Det är mycket väl sammanställt.
Man kan lätt förstå att det var mycket liv och rörelse här bara för ca 60-70 år sedan. Järnvägen, som idag är nedlagd, gjorde att det var lätt att ta sig hit. Idag möter jag fina travhästar där istället när jag promenerar med Lady och Tippa.
Ha en bra dag!
Anna
