Hej vänner!

Nu var det ett tag sedan jag skrev. Skriver på svenska ikväll. Statistiken visar att det är få besökare på min hemsida. Så det här blir ju en dagbok. En bok som jag delar mina tankar och funderingar med och som ingen läser, eller hur? 😉

Kvällens tema handlar om hur det är att leva som singel. Jag har varit singel i åtta år. Tiden flyger iväg. Visst har jag träffat män under den här tiden, men det är svårt att finna en soulmate på alla nivåer. Visst kan man tycka att jag har det bra, och det har jag. Men det finns dock känslor som inte kan ersättas med materiella ting eller pengar. En ledsamhet och tomhet. Jag är lycklig att jag har min utbildning som gör att jag kan hjälpa människor. Jag har räddat liv och minskat lidande för medmänniskor. Dessvärre har jag erfarenhet att människor kan vilja göra mig illa, väldigt illa. De vill önska mig allt ont som finns i hela världen. Varför förstår jag inte. Jag har oändligt många exempel.

De människorna har redan allt man kan önska sig; familj, hus, lyckliga liv etc. Så jag kan inte förstå varför de vill göra mig illa. Varför får jag inte leva mitt liv i fred?

Jag har en egenskap som jag är väl medveten om. Plikttrogenhet. Och den utnyttjas av andra. Jag tror inte att det är en förvärvad egenskap. Den är medfödd.  Jag letar inte efter bekräftelse. Jag bekräftar mig själv genom att jag vet att jag har hjälpt medmänniskor. Det är en skyldighet.

Jag tänker ibland på hur det skulle vara att ha man och barn. Jag skulle vara som en lejon moder. Eftersom jag är människa så har jag fått möjligheten att intellektuellt styra mina handlingar. Det är dock svårt att inte låta sig påverkas av omgivningen. Subliminal perception är svår att undgå.

Det var söndagkvällens tankar.

Anna