Idag reste jag i fem timmar till nationalparken Chitwan. Här finns det noshörningar, elefanter, tigrar, leoparder och fåglar. Vi passerade floden där översvämningen varit, där vattnet fortfarnade var mörkt och grumligt. Människor saknas fortfarande, och det finns de som väntar på telefonsamtal som de aldrig kommer att få.
Jag är livstidsmedlem i Världsnaturfonden (WWF) och det gläder mig stort att se hur människor arbetar för att bevara djurlivet i Nepal. Ormar fångas in i byarna och bärs tillbaka ut i djungeln. Små noshörningsungar skyddas från tigrar tills de vuxit sig stora. Och så vidare.
Det är så mycket aktivitet under dagarna att jag är utmattad på kvällarna. Jag hinner inte läsa, eftersom jag vill skriva ner dagens upplevelser. Istället har jag lärt mig mycket av lokalbefolkningen.
I natt sover jag alldeles intill en flod där vi tidigare såg krokodiler. Jag hör fåglar och syrsor och önskar att jag fick höra dessa ljud varje kväll. Det är så fridfullt. Imorgon bitti möter jag soluppgången igen.
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.