Även om jag lever ensam så har jag intensiva och händelserika dagar. En väninna berättade förvånat efter att ha varit hemma utan sin man och barn i ett par veckor: ”Anna, vad mycket du måste ha att göra. Jag har aldrig haft så hektiska dagar som nu när jag har varit själv”. Jag skrattade förstås och på något vis kändes det som om hon hade rätt vid närmare eftertanke.
Jag har varit ledig i två dagar och har rest med en vän i familjen till norra delen av Sverige. Jag frågade om hon ville följa med och det ville hon! Propellerplanet kändes ovant. Ett litet men ändå stort flygplan. Fokker 50 – mycket viktigt, enligt piloten, förstod jag.
Härligt med sällskap. Även en liten försmak av Nepal tänkte jag. De norska fjällen syntes på långt håll från Hemavan med lite snö på topparna. Närheten till Norge speglades i antalet norska bilar på parkeringen i Hemavan. Det kändes faktiskt lite som Glommen Brygge i Fredrikstad i Norge. Speciellt när jag vaknade i morse och såg tät dimma över sjön. Precis som i Fredrikstad. Ryfjället syntes inte, men så började solen sakta värma upp morgonen och fjället fick återigen lysa i all sin prakt.
Första morgonen med lätt frost.
Det var ungefär 10 år sedan jag var i Tärnaby. Ännu längre sedan jag åkte slalom. Jag började plötsligt längta efter skidåkning när jag såg skidutrustning i hotellentrén. Det kanske blir en bra vinter, för det är mycket rönnbär i år.
Jag kände att jag ville skriva om mina intryck medan de var dagsfärska. Så underbart att ha en dagbok. Fotot ovan på Ryfjället skickade jag till Professor Thapa, och, så klart, det här måste jämförelsevis vara små kullar för honom.
Fotot på mig är från tidigare idag. Denna kväll är jag tillbaka i Stockholm. Jag ser så mycket fram emot att få upptäcka bedårande Nepal med alla berg.
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.