Jag börjar nu kunna visualisera min resa. Det kommer att bli ett äventyr och det gäller att jag är beredd. Det är en viss frihet att resa ensam även om jag nu kommer att besöka vänner. Folk brukar vara nyfikna och vilja prata med mig. Och jag med dem! Reser man i par eller i grupp, blir det mestadels att man pratar sinsemellan.
Ibland dyker det upp oväntade händelser i min dator. Som idag, när någon form av algoritm hittade musik till mig som jag verkligen älskade på en gång. Den lilla symfoniorkestern och framför allt pianot påminde mig om en konsert jag var på i Malaysia under Petronas Towers. Ja, precis, under de två tornen en söndagsförmiddag. Vi var många som stod i kö till föreställningen och ett par från Filippinerna började prata med mig medan vi köade. De studerade arkitektur. Vi blev vänner på Facebook, men efter att jag blev ID-kapad har vi förlorat kontakten.
Nu är jag nyfiken på vilken slags musik och teater jag kommer att få uppleva under min resa. Denna sång är på franska och det blir även spännande att se om det finns franska influenser i Nepal och Indien. I Vietnam har fransmännen lämnat spår.
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.