Det var riktigt kallt när jag lämnade Sverige. Det finns dock hopp. Mina solglasögon lämnade jag hemma och tog med mitt paraply. Jag borde se ljusare på livet. Varför tog jag inte med mig mina solglasögon?
Jag är inte intresserad av deckar skrivande även om jag älskar filmer som James Bond. Jag gick till ett café i Bloomsbury för att samla lite energi efter ankomsten till London. Hittade en fin soffa med bord omgivet av bokhyllor. Där satt en främmande märklig man som sippade lite av sitt kaffe. Jag vände mig om och hittade ett bord vid fönstret istället och drack hastigt en Cortado. Några minuter senare gick mannen fram till mig och frågade ”Är du, Jane?”. Nej, sa jag. ”Förlåt för att jag stör dig” sa han. I dessa dagar av kriget mellan Ukraina och Ryssland kände jag mig obekväm. Några minuter senare gick jag snabbt till British Museum.
Det blev en härlig vårsallad och sparrislunch till lunch på museet och jag köpte en ny anteckningsbok. Sidor som väntar på att fyllas med text. Jag har haft tid att reflektera och få distans till mitt tidigare arbete. Kärlek och krig. Där allt är tillåtet.
Jag tror starkt på att vissa sjukdomar, som bröstcancer eller Alzheimers sjukdom, har en genetisk gemensam nämnare. Du föds med en genetisk känslighet, och en sjukdom kan utvecklas om vissa miljöfaktorer kombineras med denna känslighet. Miljöns samspel med genetik: nature communications. Tillstånd och/eller egenskap? Min mamma led av Alzheimers sjukdom och det kändes bra att ta en selfie bredvid de egyptiska mumierna på British Museum.
Var försiktig 🐾