Anpassa inställningar för samtycke

Vi använder cookies för att hjälpa dig att navigera effektivt och utföra vissa funktioner. Du hittar detaljerad information om alla cookies under respektive samtyckeskategori nedan.

De cookies som kategoriseras som "Nödvändiga" lagras i din webbläsare eftersom de krävs för att möjliggöra webbplatsens grundläggande funktioner. ... 

Alltid aktivt

Nödvändiga cookies är avgörande för webbplatsens grundläggande funktioner och webbplatsen fungerar inte på det avsedda sättet utan dem.Dessa cookies lagrar inga personligt identifierbara uppgifter.

Inga cookies att visa.

Funktionella cookies hjälper till att utföra vissa funktioner som att dela innehållet på webbplatsen på sociala medieplattformar, samla in feedback och andra tredjepartsfunktioner.

Inga cookies att visa.

Analytiska cookies används för att förstå hur besökare interagerar med webbplatsen. Dessa cookies hjälper till att ge information om mätvärden, antal besökare, avvisningsfrekvens, trafikkälla etc.

Inga cookies att visa.

Prestanda cookies används för att förstå och analysera de viktigaste prestandaindexen på webbplatsen som hjälper till att leverera en bättre användarupplevelse för besökarna.

Inga cookies att visa.

Annonscookies används för att leverera besökare med anpassade annonser baserat på de sidor de besökte tidigare och analysera effektiviteten i annonskampanjen.

Inga cookies att visa.

Vietnam december 2017

En tidigare kollega från Astra Zeneca flyttade med familj till Vietnam och jag hälsade på några dagar. Jag passade först på att se Vietnam och reste till mycket mytomspunna Hanoi. Eftersom jag reste ensam kände jag av atmosfären, men jag kände mig trygg trots att det är en stor och intensiv stad. Den franska filmen ”Indochine” med Catherine Deneuve som jag sett för för flera år sedan fick mig att besöka de franska kvarteren (bilden ovan).

En lång tågresa tog mig till södra Vietnam och HCMC (Hanoi). En pulserande internationell stad med många historiska inslag. Jag hade filmen ”Good morning, Vietnam” med Robin Williams på näthinnan från sedan länge. Det fanns visst många underjordiska tunnelsystem som jag aldrig besökte, men jag promenerade till ett museum där Vietnam och USA förenades (se nedan). Många decennier sedan men ändå så påtagligt nära.

Film romantiserar, men när verkligheten är oförståeligt grym så vill jag fly till filmens värld. Detta är sju år sedan. Kommer jag någonsin att få resa till Jerusalem?

Den som lever får se.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *