Fredag, och det är min namnsdag. Jag gillar den 9:e december och jag skulle vilja säga grattis på namnsdagen till alla  som heter Anna 🎉. Enligt jultradition är det dagen då man blötlägger lutfisk som jag inte gillar. Kan inte äta lutfisk och surströmming, tyvärr. Idag blir det bara en liten miniblogg för alla Annor och jag skulle vilja återkoppla till tidigare skrivande där temat var spioner. Jag har inte lyssnat så mycket på Spice girls, men den här sången är på något sätt väldigt mycket musik. Och ger energi. Kanske var de inspirerade av den här dikten?

What are little boys made of?
What are little boys made of?
  Snips, snails
  And puppy-dogs’ tails
That’s what little boys are made of

What are little girls made of?
What are little girls made of?
  Sugar and spice
  And everything nice
That’s what little girls are made of

R. Southey (1774–1843)

Leker, som vanligt, med ord som har många betydelser. Julmust är populärt vid den här tiden på året, men i dessa dagar leder mina tankar mer mot Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten – MUST. De senast veckornas nyheter påminner om Guillous böcker med avslöjad infiltration av utländska spioner i Sverige. Fictionens värld blev verklighet. Ett snabbt tillslag gjordes i en villa där ett ryskt par greps, samtidigt som det pågår en rättegång mot ett par bröder som misstänks för att ha förmedlat känslig militär information till Ryssland. Vad hade hänt om de hade fått fortsätta? Det liknar Al-Qaedas sätt att infiltrera sig i det vanliga vardagliga livet. Och det slutade som vi minns med 9/11.

Under pandemin har jag varit modest med resande. Jag har levt på minnen från tidigare resor som varit mycket intensiva och innehållsrika. Har några foton som jag inte visat ännu, men verkligheten gör sig påmind och nedan är ett foto från första världskriget. Folk som flyr till tryggare områden någonstans i Europa. Det är mer än hundra år sedan och media har utvecklats snabbt. Jag är mycket foto intresserad och kunde där följa kamerans utveckling. När man ser på fotot nedan finns det något som förenar dåtid med nutid. Känslorna verkar vara desamma. Jag fick tillfälle att drömma mig bort en stund och blev fotograferad i en tid som sedan länge är borta.

Idag var det premiär efter tre månaders grundträning. Pirrigt. Skulle jag orka genom hela passet? Hur skulle det bli med hoppen? Målet var mer att klara hoppen med mindre fokus på flow. Skulle jag återigen känna harmoni med kropp och musik? När allt liksom bara flyter på. Inga tankar, utan man bara gör, utan att tänka. För en stund glömma all ondska och krig som pågår i världen.

Det är en märklig situation. Folk har flytt Ryssland för att kunna leva ett mer stilla liv. I Sverige enas många nationaliteter och ibland är det en märklig känsla. Vem är fienden? Vad ska man vara försiktig med? Ungefär som när pandemin började och människor som varit med om andra världskriget började prata med misstänksamhet. Vem kan man lita på?

Den här sången sammanfattar på något sätt min dag. Min väntan på Power step som jag med både förtjusning och nervositet längtat efter. Efter tre månaders grundträning. Det var dags att sätta mig själv på prov. Gillar takten i denna SNAP och den är tuff! Perfekt efter black week. Det sägs något om Sputnik i början, Rysslands första vaccin mot covid.