Underbart med snö. Det där att jag vinglade lite på mina längdskidor fick mig att tänka på skridskor. Inte ishockey, men jag mindes mina konståknings skridskor. Antingen så åkte man på sjön, eller så fanns det någon hockeyrink som man kunde åka på. Av en slump råkade jag se denna båt på fotot nedan en kväll. Isen ger vika för skärgårdsbåtarna i Stockholm.

Jag kunde inte lämna tanken på skridskor och letade efter mina gamla. Insåg relativt snabbt att de förmodligen är urvuxna för länge sedan. Har nu beställt skridskor som jag väntar på. Kanske blir det premiär till veckan om vädret håller i sig. Det blev -vad ska jag säga- tjejskridskor. De är så bra med broms på tåspetsen. Behöver gå kurs för att kunna bromsa med skridskobladen.

Mitt i vintern ska vi förbereda oss ännu mer på krig. Det är sant, i Sverige har vi haft fred i 210 år. Vi behöver tänka till och integrera oss med omvärlden. Samtidigt undrar jag vad försvarsmakten vet som vi vanliga medborgare inte vet.

Det är nytt år och nya tag. Jag njuter av vintern eftersom sommaren snart är här.

Vi har några jobbiga månader framför oss innan våren. Jag hoppas innerligt att det får vara kvar lite snö. Det känns så friskt när man är utomhus då det är några minusgrader. Jag blev väldigt nöjd över att jag kunde inleda det nya året med skidåkning. Denna gång var det betydligt stadigare. Skidåknings minnet finns där någonstans. Molly tyckte däremot att det var för mycket snö.

Härligt med några juldagar, och jag har firat min födelsedag som jag nästan aldrig brukar göra. Några dagar innan min födelsedag fick jag besöka av en väninna och hennes syster. Hon fyller år i september så vi fick fira lite tillsammans eftersom vi är lika gamla. Jag hade tänkt att hälsa på henne i Sri Lanka, men hon kom till mig istället.

Vi har känt varandra i 20 år och hon gillar också musik. Inleder året med “Hate it or love it”. Tänker då närmast på det där med att fylla år. Inflikar att jag numera gillar att fylla år. Jag känner tacksamhet.

Personligen, det mest spektakulära detta år var min födelsedag. Eftersom den är mellan jul och nyår så har jag egentligen aldrig firat den. I år fick jag ta igen tidigare födelsedagar som aldrig firats. Inte dra täcket över huvudet och låtsas som ingenting. Som jag först tänkte. Bra med vänner som påminner om att man faktiskt kan och bör ha kalas på själva dagen!

Ett stort fritidsintresse är att laga mat, kakor, desserter mm. Förmodligen för att jag gillade organisk kemi där verkligen temperatur, ingredienser, färg, form osv spelar roll. Det behövs en viss temperatur för att inte maten ska bli vidbränd. Såser som reduceras. Tomatpuré eller kinesisk soja som tillför färg och salt. Och så vidare.

Nu insåg jag snabbt att jag inte kunde laga mat den dagen och jag letade alternativ. Jag hittade en restaurang som jag trivdes med och som verkade ha ungefär samma typ av mat som jag gillar. Allt från lättare rätter till mer avancerade.

Alltid lär man sig något nytt om sig själv. Det var faktiskt lite jobbigt att inte ha kontroll över tillagningen av maten. Jag blev emellertid mycket nöjd. Fina råvaror, tillagat i rätt tid och spännande kompositioner. Jag hoppas verkligen att alla fick en smakupplevelse. Men, sällskapet är ju en av de största kryddorna och jag ger verkligen två stjärnor till kvällen.

Det var det lilla, lokala livet. Nu pågår det mycket oroligheter i världen, men det är skönt, att för en kväll glömma och koppla av. Vi får fortsätta att vara vaksamma för det råder fortfarande oro i flera delar av världen. Det blir fler födelsedagar och då hoppas jag att de som ej hade möjlighet att vara med kan hänga på. Önskar Er läsare ett gott slut på 2023!

Jag fick min drömjulafton. Bästa presenten. Det var kallt, osedvanligt mycket snö och solsken. Bäst att passa på tänkte jag, och började leta efter mina gamla pjäxor och skidor. Massa minnen väcktes till liv, och jag upptäckte att det fortfarande är lika underbart att åka skidor.

Hunden Molly var med mig. Vanligtvis springer hon mycket. Nu var det så mycket snö så hon valde att pulsa i mina spår. Jag var lite vinglig på benen och tänkte att det hade varit bättre med slalompjäxor. I början kändes det mer som att stå på ett par skridskor. Så vingligt var det, men snart återfann jag mitt skidåknings- och balansminne.

Det gick inte fort, och kanske var det därför vi fick en överraskning på vägen. När vi korsade gärdet som ni ser ovan, ungefär på mitten, någon meter framför oss, så hoppade plötsligt en vinterhare fram. Ungefär lika snabbt som en trollkarl drar fram en kanin ur sin hatt. Den sprang snabbt sin väg innan Molly förstod vad hon missat. Det verkade som om haren hade suttit på samma ställe i flera dagar och blivit översnöad. Stackarn.

Min vingliga färd fick mig att tänka på skridskor. Borde verkligen träna min balans. Kanske blir det ett nyårslöfte. Den som lever får se. Vi ses nästa år!