EnglishJag fick min drömjulafton. Bästa presenten. Det var kallt, osedvanligt mycket snö och solsken. Bäst att passa på tänkte jag, och började leta efter mina gamla pjäxor och skidor. Massa minnen väcktes till liv, och jag upptäckte att det fortfarande är lika underbart att åka skidor.
Hunden Molly var med mig. Vanligtvis springer hon mycket. Nu var det så mycket snö så hon valde att pulsa i mina spår. Jag var lite vinglig på benen och tänkte att det hade varit bättre med slalompjäxor. I början kändes det mer som att stå på ett par skridskor. Så vingligt var det, men snart återfann jag mitt skidåknings- och balansminne.
Det gick inte fort, och kanske var det därför vi fick en överraskning på vägen. När vi korsade gärdet som ni ser ovan, ungefär på mitten, någon meter framför oss, så hoppade plötsligt en vinterhare fram. Ungefär lika snabbt som en trollkarl drar fram en kanin ur sin hatt. Den sprang snabbt sin väg innan Molly förstod vad hon missat. Det verkade som om haren hade suttit på samma ställe i flera dagar och blivit översnöad. Stackarn.
Min vingliga färd fick mig att tänka på skridskor. Borde verkligen träna min balans. Kanske blir det ett nyårslöfte. Den som lever får se. Vi ses nästa år!