Jag har längtat så efter sol. Det är en svår balans eftersom det verkligen är skadligt med för mycket sol, men även skadligt med för lite sol. Jag har varit på stranden i en liten by, Calella, några mil norr om Barcelona.
Resan till Frankrike påminde mig om att jag fick spanska vänner när jag studerade där. De bor emellertid mitt i Spanien där det är alldeles för varmt för mig. Havet vid Costa Brava i Katalonien svalkar däremot underbart på sommaren.
Mina vänner och jag sammanstrålade en söndag i Barcelona. Det var tio år sedan vi sågs, då i Sverige. Jag tog bussen från Calella och det blev ett spännande möte. Lite äldre men fortfarande lika glada. Då brukade vi tala franska med varandra. Nu var franskan som bortblåst, och engelska samt några ord från min lilla spanska vokabulär användes. Jag fick stränga order om att jag måste lära mig spanska.
Vi promenerade i Barcelona och vi passerade denna vägg med kakel som ni ser ovan. Detta är en förstoring och ni kommer få se mer senare. Kaklet i olika nyanser som reflekterar tillfällen i livet. Röda, spanska nyanser förstås. Jag älskar fotografier och detta är en häftig, intelligent, konstellation.
Det blev en hel del prat om pandemin. Hur gick det för er vid Covid-19? Sedan ändrade vi snabbt ämne då en stor svart rysk registrerad bil med tonade fönster passerade oss på en av de smalare gatorna i Barcelona. Och helt plötsligt blev det tapas och chokladkaka istället!
Väl hemma i Sverige kändes det konstigt att man ska vara mer vaksam än utomlands. Jag känner viss frustration över detta då det är – vad ska jag säga – korkat. Utländska tidningar följer situationen i Sverige som ni ser nedan. Bilden av Sverige är inte längre öppen för olika religioner vilket jag tycker är olyckligt.
Var är den svenska religionsfriheten SÄPO borde försvara?