Det är blå himmel igen. Vackert och energi givande. Idag har det varit två nyheter som har berört mig. Det första är en kvinna som har blivit bragt om livet vid träning. Jag vet inte vad som görs för att öka säkerheten, men det är oerhört frihets inskränkande att inte kunna röra sig fritt som kvinna. Tänker nu givetvis närmast på familjen som har mist en dotter.

När jag är ute i naturen och motionerar så har jag hittills inte haft med mig något vid ett eventuellt överfall. Jag har spray och larm när jag är ute och reser, men i motionsspåret. Nej. Jag måste dock börja tänka om.

Det andra som berört mig idag är att det är 70 år sedan Hiroshima. Skulle kunna skriva mycket om det men jag hoppas att man arbetar för att undvika att det aldrig sker igen. Tänker på den vackra boken av Margurite Duras, “Hiroshima mon amour”.

Lui: Tu n´as rien vu
à Hiroshima. Rien.  Elle: J`ai tout vu. Tout.

Att språk kan vara så vackert. Så berörande.

Jag har fortfarande lite sommarledighet. Glass i stora lass kan man säga om kvällarna. Det är fortfarande semestertider i luften, det känns. Om jag minns rätt så är det i augusti som man oftast har semester i södra Europa. Jag tänker på min tur förra helgen till Västerbotten. “Det er veldig hygglig å dra på tur som man sier på Norsk, ikke sant 😉 ”

Någonting som är väldigt karaktäristiskt för fjällvandring, enligt min mening, är de fina fjällbäckarna. Jag är ju inte så bra på datorer men jag tror att jag har lyckats få fram en film som man kan se. Vattnet är det absolut godaste som man kan dricka. Kallt och klart. Oftast brukar man kunna se gula blommor nära bäckarna (se bilden ovan). Bollar som jag kallar dem.

Jag är på ett sätt uppvuxen med den samiska kulturen. Framförallt så har min moster varit mycket introducerande. Nedan är hon i en sk kåta som man använder som tält. Nu väntar en tidig kväll.

Je vous embrasse,

Anna