Imorgon så är det 2014. Jag känner på mig att det blir ett bra år. Jag hade migrän igår men tack och lov så är det bättre. Firar en stillsam nyårsafton. Mitt starkaste personligaste minne från 2013 är från 6 juni från Skansen i Stockholm. Gott Nytt År!
Anna
Tack så mycket för gratulationer på min födelsedag. Jag är så lycklig att det är den 29 december. I stället för att tänka på innebörden av namnet på min födelsedag så tänker jag på vilket land som kommer att bli nästa medlem av Europeiska unionen. Det gör det lättare för mig. Idag är det 28 medlemmar i Europeiska unionen. Kroatien var det senaste landet att bli medlem, så vilket land blir nästa ?
När jag växte upp på landet så var det lång resväg till mina väninnor. Jag talar om kilometrar. Vi träffades ju i skolan, men vi träffade också under helgerna. Idag pratade jag med en av mina bästa vänner från den tiden. Så trevligt!
Men jag känner mig lite dum som inte har en man. Det måste vara mitt mål nästa år. Men som jag har sagt, det är svårt att lita på någon när du har blivit sårad .
Jag trodde aldrig att jag skulle kunna leva ensam men det gör jag faktiskt idag. Jag är också en ny Anna. Jag är inte samma Anna som åtta år eller tjugo år sedan. Kanske det är svårt för Dig att acceptera. Men det är verkligheten. Jag tycker emellertid att det är positivt att mogna. Kanske är jag som gott franskt vin från 1970 😉 . Dock har jag vuxit upp med traditioner och jag vill fortsätta leva med traditioner. Du kanske tycker att jag är konservativ, men så är det.
Jag tog en promenad idag. Vackra Stockholm .
Stor kram,
Anna
And in English…
Thank you so much for congratulations on my birthday. I am so Happy that it is the 29th of December. Instead of thinking of the meaning of the name of my birthday, I think about what country will bee the next member of the European Union. That makes it easier for me. Today there are 28 members of the European Union. Croatia was the latest country to become a member, so what country will be next?
When I grew up in the countryside there was a long distance to my friends. I am talking about kilometers. We met of course at school but we also met during weekends. Today I talked to one of my best friends at that time. So nice.
However, I feel a bit stupid not having a boyfriend. That has to be my goal next year. But as I have told you, it is difficult to trust when you have been hurt. I never thought I could live alone, but I actually do that today. I am also a new Anna. I am not the same Anna as eight years ago or twenty years ago. Maybe that is difficult for you to accept. But that is the reality. I find it positive to mature. Maybe I am like good French wine from the 1970 😉 . However, I have grown up with traditions and I would not like to change that. You might find me conservative, but that is me.
I went for a walk today. Beautiful Stockholm.
Lots of love,
Anna
Hej läsare,
Jag är fortfarande kvar på landet. Det är en speciell känsla. Har kvar mitt rum som jag har ändrat till vuxen stil. Visst har jag varit en plugghäst. Det går nog inte att förneka. Jag har läst mycket i det här rummet. Kan känna skuld över att min bror inte har haft lika lätt att läsa. Men som jag har tjatat om; alla människor är olika och det är förstås svårt att acceptera. Minns att min kusin frågade om jag ville vara med i en kör i Heby men jag tackade nej. Var med i skolkörerna i stället. Jag tror alla minns kantor KG och stränga “spel-Greta” som vi kallade dem. För att få börja spela piano så var man tvungen att lära sig spela flöjt under ett år. Lära sig läsa noter. Jag minns inte mycket av pianolektionerna så därför brukar jag improvisera när jag spelar. Då kan ju ingen säga att det är fel. Det var en musiklärare från Uppsala under gymnasietiden som lärde mig det.
Min dröm är att ha en flygel. Jag höll på att köpa en flygel när jag var 15 år av prästen som skulle flytta från prästgården i byn. Men det slutade med att jag ångrade mig. Skulle jag verkligen använda hela min lön att köpa en flygel? Nu finns det en fin flygel i kyrkan i Heby som man kan lyssna på. Jag lyssnade på en konsert där förra hösten.
Jag lyssnar ofta på piano. Det är så otroligt fint. Rogivande. Jag har ett piano hos mina föräldrar men det blir så snabbt ostämt. Sedan spelar jag bara när jag vet att ingen lyssnar.
Det här är en gammal herrgård. Enligt historien så har det funnits andra hus här tidigare. Jag fick höra spökhistorier när jag som liten bodde här. En av pappas bröder, som har gått ur tiden, bodde i mitt rum.
Jag minns att när jag läste läxor på kvällarna så såg jag över Gärdet till min kusins hus. De hade fina Samojed hundar som jag vaktade ibland. Dessutom så var jag barnvakt till kusinbarnen när deras föräldrar var på kvällskurs. Nu är de stora och har egna familjer. Det är trevligt för jag har fått veta att mellersta sonen skall flytta in i Karl-Jans. Det är så på landet att alla hus och gårdar har olika namn. Som jag skrev så har Olle Nilson gett ut böcker om bygden. Dessutom har Professor emeritus och geolog, tillika moderat, Gösta Persson haft en studiecirkel. Pappa var med. Jag har läst materialet och det bör läsas flera gånger för att förstås. Det är mycket väl sammanställt.
Man kan lätt förstå att det var mycket liv och rörelse här bara för ca 60-70 år sedan. Järnvägen, som idag är nedlagd, gjorde att det var lätt att ta sig hit. Idag möter jag fina travhästar där istället när jag promenerar med Lady och Tippa.
Ha en bra dag!
Anna
Yesterday I wrote that Christmas is a time for reflection. It is also, I think, a time to forgive. Life is what we want it to be. We have a lot of knowledge from history as well as from research from various areas. It is up to you and me to shape the future.
This painting below is made by a refugee during World War II. And this is where my brother and I are grown up. A lot of feelings are connected to our birth place/parents house. People often stop by and come to say hello. There are many memories from this mansion house that they would like to revive.
Two years ago, we got a letter from a woman in Germany. She is Jewish, grown up in Sarpsborg, and her two brothers stayed here during the war after being rescued by Folke Bernadotte in Budapest. Since I am interested in history, I have asked my father. He says, that there were refugees here from Norway, Russia and Germany. Probably also other countries. We do not know. There is a lot of interesting history from here. Nicely presented by Author Olle Nilsson and Gösta Persson.
There will always be something special about Christmas. Even though I live alone, I am very happy to have my family that I can meet during Christmas. I think about people being all alone.
Since I grew up in the countryside in Sweden, I suppose the traditions are even stronger compared to living in town. I remember that December was a month full of events that belongs to Christmas. Lutfisk, Lucia, making all goodies and good food, finding a proper Christmas tree and gifts, skiing, and maybe the best, the thrill that you now that Santa is going to give you gifts. If you have behaved well during the year. Several Christmas passed by before I understood that it was my cousin being Santa. I am easily fooled.
Now Christmas is a little different. My parents are older, my brother and I are also older. My auntie (extra mom) and her husband. But, the traditions are still here and it is very important for me. So beautiful to see all lights in the windows, christmas trees etc. Often we have snow in the countryside even though it is so close to Stockholm where there is no snow. And no polar bears 😉
It is a pity that my brother will not come to Ingbo herrgård this Christmas. I think he could come and see us, but due to his work, and maybe most importantly, due to autism it is difficult for him to travel a long distance back and forth in just a day. Even though I know he has autism, I find it difficult to understand why he finds it troublesome to travel.
He could travel when we grew up together (he went to see our auntie in Liberia and in Florida) but now it is difficult, almost impossible.
I believe all children have a difficult period during life with parents. That is a part included in life. And it makes you develop. Since I am adopted, I had problems with my biological relatives since they wanted to have me back. I lived with my parents and brother and knew that my biological family did all they could to stop that. Is that nice to a child? My parents have done everything they can to protect my brother and I. I will write more about being adopted another day.
Now, since it is Christmas, I really hope that You will enjoy peace.
Christmas is a time for reflection.
Kram,
Anna
Hi friends!
Today has been a really nice day compared to yesterday. Blue sky and no rain. I just say lovely.
I listened to the news this morning and today there has been a big demonstration against nazism/racism in Sweden. That is very good news. There was also a discussion about why these negative forces grow, and, most likely, it is due to unemployment. I agree. If you have something to do, then there is no time to think about racism.
I bought some christmas gifts for my brother and parents. And to get into a “christmas mood” I listened to a concert with Loa Falkman and Miah Persson. There is no christmas without “O helga natt”. My father sometimes sing solo in the church so he has introduced my brother and me to christmas music. This christmas, however, the local church is closed. I know many songs by heart, so, a lot of memories comes back.
Finally, before ending this day, I made the classical Swedish dish “Janssons frestelse”. Indeed a temptation and since I have lived in Norway I use some “Kongerøkelse” this evening . I will never forget Norway.
Sweet dreams,
Anna
Svenska
