Vi är nu i en av de mörkaste månaderna på året. December har alltid varit speciell för mig och jag älskar verkligen dekorationer och annat som hör julen till. Lika mycket som jag tycker det är skönt att ta bort pyntet efter nyår.

Snöflingor som faller. En promenad i minusgrader med snö och sol där frosten bitit sig fast i träden. Min hund som nosar efter harspår efter haren som alldeles nyss hoppat fram på åkern. Lite glögg och pepparkakor när jag kommer hem. Lyssnar gärna på Puccini som speglar den skarpa, stränga kylan.

Idag är det lucia. Jag minns fortfarande många julsånger. Nervositeten innan min vers skulle läsas upp. Stearinet som olyckligt nog suddat texten på pappers manschetten som inte gick att läsa.

Avslutar med att dela lite musik. Kanske läser några från festen i somras detta. Visst var hon fantastisk Anna (inte jag) som sjöng i grönskan vid de blommande åkrarna? Alldeles mitt i sommaren.

En tidigare kollega från Astra Zeneca flyttade med familj till Vietnam och jag hälsade på några dagar. Jag passade först på att se Vietnam och reste till mycket mytomspunna Hanoi. Eftersom jag reste ensam kände jag av atmosfären, men jag kände mig trygg trots att det är en stor och intensiv stad. Den franska filmen ”Indochine” med Catherine Deneuve som jag sett för för flera år sedan fick mig att besöka de franska kvarteren (bilden ovan).

En lång tågresa tog mig till södra Vietnam och HCMC (Hanoi). En pulserande internationell stad med många historiska inslag. Jag hade filmen ”Good morning, Vietnam” med Robin Williams på näthinnan från sedan länge. Det fanns visst många underjordiska tunnelsystem som jag aldrig besökte, men jag promenerade till ett museum där Vietnam och USA förenades (se nedan). Många decennier sedan men ändå så påtagligt nära.

Film romantiserar, men när verkligheten är oförståeligt grym så vill jag fly till filmens värld. Detta är sju år sedan. Kommer jag någonsin att få resa till Jerusalem?

Den som lever får se.

Vi lever i en omvälvande tid. Kriget i Ukraina tog vid när COVID-19 pandemin avklingade. Många människor lider och kriget i Ukraina har tagit många liv.

Jag har i många år kämpat för ett medlemskap i NATO. Sedan Sveriges medlemskap i år har det varit en omtumlande tid för mig. Jag vet att minnen från krigsveteraner från andra världskriget fortfarande är lika aktuella. Sverige har aldrig varit neutralt. Inte minst under andra världskriget.

Under åren av skrivandet av mina böcker har jag rest mycket. Bland annat till Vietnam och England. Jag hade förberett mig för att sluta cirkeln och resa till Jerusalem för att avsluta min bok ”Generationer” som delvis handlar om immunförsvaret. Någonstans kände jag att kriget i Ukraina kanske skulle smitta till mellanöstern. Så blev det också. Jag reste till Frankrike och Spanien istället för Israel.

Det snabba media som numera finns gör att allt känns väldigt nära. Det är inte som på 1600-talet när en ryttare på häst skulle förmedla nyheter vilket kunde ta flera veckor. Idag är nyhetsförmedling momentan.

Vi har haft val i USA där Trump har gått segrande ur val processen. Fred i Ukraina på 24 timmar lovar Trump. Skeptiker varnar för liknande överenskommelse på 1930 talet med Hitler då han fick fördelar i Tjeckoslovakien. En falsk överenskommelse som historien sedan visar. Visst ska man ta lärdom av historiska händelser. Däremot ska man inte glömma att en otrolig utveckling har skett, bl a datorer och internet som inte existerade i början av 1900 talet. Man måste därför se här och nu.

Det är mycket svårt. Kanske kan ett avtal med Ryssland och Ukraina göras, men att man samtidigt förstår att Rysslands invasion av länder kan fortsätta. Mycket vilar i händerna på dagens förtroende valda politiker.

Var försiktig  🐾